Fotbolls-EM
Spanien-Tyskland 1-0. En bra final, bra och värdiga mästare, och Tyskland var alltid ett steg efter, och Ballack kom aldrig in i matchen, liksom de flesta av landsmännen: mest bittert för Lahm, vars misstag gav Torres målet (liksom Lehmanns sedvanliga seghet) - ingen skugga på Torres, dock, som gjorde ett sagolikt mål. En ovanligt välspelad final - Spanien bra på alla lagdelar, kontrollerade matchen, och när Tyskland väl fick ett spelövertag var spanjorerna snabba på att få matchen dit de ville. Det var närmare 2-0 än 1-1. Tysklands chanser var lätträknade, och Casillas behövde aldrig sättas på prov.
Turneringen också välspelad: den offensiva fotbollen firade triumfer, och därför hade Sverige inte mycket att hämta. Vi måste lära oss föra matcher - det lönar sig inte att bevaka, spela ängsligt. Bra att ett lag med defensiva spelare som Senna och Ramos ändå har förmågan att gå framåt och oroa motståndarförsvaret, och att det bästa laget vinner (sannerligen inte något som händer varje gång: snarare var fjärde eller femte). Troligen var Tyskland beroende av att Ballack inte kom upp till vanlig standard (liksom Podolski). Men det går inte att skylla på något: Spanien var bäst.
Turneringen också välspelad: den offensiva fotbollen firade triumfer, och därför hade Sverige inte mycket att hämta. Vi måste lära oss föra matcher - det lönar sig inte att bevaka, spela ängsligt. Bra att ett lag med defensiva spelare som Senna och Ramos ändå har förmågan att gå framåt och oroa motståndarförsvaret, och att det bästa laget vinner (sannerligen inte något som händer varje gång: snarare var fjärde eller femte). Troligen var Tyskland beroende av att Ballack inte kom upp till vanlig standard (liksom Podolski). Men det går inte att skylla på något: Spanien var bäst.
Fotbolls-Em
Det är förstås omöjligt att tippa en EM-final: därför får detta tas för vad det är, en ren gissning. Eftersom Tyskland spelade dåligt i sin semifinal är det troligt att de vinnner, och då skulle mitt tips innan turneringen började slå in. Men det känns verkligen som att det är fifty-fifty. Jag antar att de flesta som vanligt håller på Spanien, för de spelar snyggare: visst, men det ska vara effektivt också, och Spanien hade stora problem i sin kvartsfinal, mot Italien (alla får problem mot Italien). Spaniens värsta motståndare kan vara förväntningarna: inte bara 17 miljoner spanjorer vill se dem vinna, utan i stort sett resten av Europa också. Utom jag.
Nu ser det ut som att Ballack ska spela, och i kombination med den livsfarlige Lahm och Podolski, och Klose (som någon gång borde få igång sitt målskytte), och Schweinsteiger, finns det många garantier för att det inte kommer att bli en tillknäppt mållös final. Tips? Tyskland-Spanien 2-1. Ett av målen på straff.
Nu ser det ut som att Ballack ska spela, och i kombination med den livsfarlige Lahm och Podolski, och Klose (som någon gång borde få igång sitt målskytte), och Schweinsteiger, finns det många garantier för att det inte kommer att bli en tillknäppt mållös final. Tips? Tyskland-Spanien 2-1. Ett av målen på straff.
Fotbolls-EM
I brist på annan fotboll råkade jag se en så kallad eftersändning av VM-finalen från 1958, Sveriges genanta förlust mot Brasilien med 2-5. Att matchen kommenterades, som om den utspelades i nutid, av Chris Härenstam och Glenn Strömberg, bidrog till en ganska otrevlig känsla. Dels det pinsamma i att de tvingades förnedra sig till denna ploj, när de med all säkerhet hade föredragit att kommentera morgondagens EM-final, och dels att allt kändes nedlåtande mot den gamla fotbollen. Den hade förresten åldrats betänkligt, och kändes skröpligare än sina femtio år. Det mest förvånande var kanske att knappt någon kroppskontakt förekom: då var det kanske inte så konstigt att det blev många mål i matcherna förr, då anfallarna tilläts dribbla framför passiva försvarare. Det enda som var sig likt var de svenska felpassen, och att konditionen tröt - endast för svenska spelare - i andra halvleken. Sveriges enda chans att lyckas i ett mästerskap är troligen att skriva petitioner till UEFA att korta matchtiden till en halvlek.
Så har Fredrik Ljungberg slutat i landslaget, och det känns som precis mittemellan 'good riddance' och pyttelite tråkigt. Nu är det många år sedan han var som bäst, och det dröjde dessutom många år innan diverse förbundskaptener lyckades hitta ett spelsystem som passade honom. Vad han förhoppningsvis kommer att ta med sig från landslaget är bråken och det där tröttsamma viftandet, både mot domare och medspelare.
Så har Fredrik Ljungberg slutat i landslaget, och det känns som precis mittemellan 'good riddance' och pyttelite tråkigt. Nu är det många år sedan han var som bäst, och det dröjde dessutom många år innan diverse förbundskaptener lyckades hitta ett spelsystem som passade honom. Vad han förhoppningsvis kommer att ta med sig från landslaget är bråken och det där tröttsamma viftandet, både mot domare och medspelare.
Fotbolls-Em
Spanien-Ryssland 3-0. Det blev ungefär som jag sa igår: en komfortabel seger för Spanien, och ryssarna orkade inte längre - men det beror lika mycket på att det spanska försvaret var förvarnat, och framför allt skickligare än tidigare motståndare på att hålla bollen i det egna laget, och inte tillät ryska spelvändningar. Alla tre spanska mål var vackra och såg dessutom likadana ut: inspel mot mitten av straffområdet och ett avslut med precision snarare än kraft. Spanien utförde en perfekt match taktiskt, men så har man också spelarmaterial för det. Det märks om inte annat på att man har avbytare som Fabregas och Güiza, som båda starkt bidrog till att laget fick välförtjänt utdelning i andra halvlek.
En sak man sällan ser nuförtiden är spelare som får kramp i slutskedet av matcherna. Detta trots att nästan varje match har spelats på en regnblöt och tung matta. Annat var det förr: då såg slutet av andra halvleken mest ut som en krigsskådeplats med spelare som låg och grimaserade medan någon med- eller motspelare fick agera medhjälpare åt de obrukbara benen. Vad beror det på? Var spelarna mer korkade förr, och fortsatte springa fastän kroppen tagit slut? Nog springer de fortfarande lika långa sträckor. Är det så enkelt att det har att göra med att domarna blivit mer generösa med tilläggstiden, för nog var det så att det till 95 % del var spelare i underläge som fick krampkänningar?
En sak man sällan ser nuförtiden är spelare som får kramp i slutskedet av matcherna. Detta trots att nästan varje match har spelats på en regnblöt och tung matta. Annat var det förr: då såg slutet av andra halvleken mest ut som en krigsskådeplats med spelare som låg och grimaserade medan någon med- eller motspelare fick agera medhjälpare åt de obrukbara benen. Vad beror det på? Var spelarna mer korkade förr, och fortsatte springa fastän kroppen tagit slut? Nog springer de fortfarande lika långa sträckor. Är det så enkelt att det har att göra med att domarna blivit mer generösa med tilläggstiden, för nog var det så att det till 95 % del var spelare i underläge som fick krampkänningar?
Fotbolls-EM
Tyskland-Turkiet 3-2. Historien upprepar sig, och varför blir vi då förvånade över denna dramatik? Ja, kanske för att både Tyskland och Turkiet gjorde osannolika upphämtningar, och framför allt att Turkiet var så nära, och ägde så mycket av spelet: i första halvlek syntes den berömda blotta förskräckelsen i varje svettdroppe hos de tyska spelarna, och allra svettigast tröja hade Lehmann (som givetvis lyckades drälla in en boll). Turkiet förlorade orättmätigt: de spelar nästan ryskt i sin offensiv, och har alltid flera spelalternativ, och hittar oväntade löpvägar. Med sitt reservlag! Jag gluttar i sosseblaskans EM-bibel, som ger Turkiets bänk ynka två plus: "Det är inte bredden på truppen som ska ta Turkiet till EM-framgångar. Många av reserverna är unga talanger som inte är redo för spel på högsta nivå ännu". Nä: men de spelade ut Tyskland i en semifinal.
Tre långa sändningsavbrott i en av de mest dramatiska matcherna: så totalt frustrerande. Strömavbrott, skylldes det på. Spelades matchen ute på bonnvischan? Jag har inte varit med om ett strömavbrott sedan 70-talet.
Tre långa sändningsavbrott i en av de mest dramatiska matcherna: så totalt frustrerande. Strömavbrott, skylldes det på. Spelades matchen ute på bonnvischan? Jag har inte varit med om ett strömavbrott sedan 70-talet.
Fotbolls-EM
I dag skriver Mats Olsson att Zlatan borde bli lagkapten i landslaget, något som jag skrev om redan förra veckan, med anledning av Johan Esks krönika i DN: antagligen läser Olsson Esk: de brukar i alla fall sitta intill varandra i tv-sofforna ibland. Principiellt håller jag med Olsson (Esk), men han har fel när han påstår att det var Svennis som nytillträdd förbundskapten som utsåg Beckham till lagkapten i engelska landslaget - en missuppfattning som jag försökte vederlägga redan 7/7 2006: " Erikssons enda genidrag var inte ens hans eget beslut: att Beckham var lagkapten (om det nu var en så bra idé med facit i hand) bestämdes några månader innan svensken tillträdde, och han hade gjort flera landskamper som kapten när det svenska arslet började nöta träbänken".
I Olssons tidning läser jag också att enda hotet mot ett tyskt avancemang är interna stridigheter av hårresande slag, och jag håller verkligen med om att Bastian Schweinsteigers frisyr är vidrig - det är dessutom bara losers som håller på med gimmickar: Luca Tonis tangorabatt i årets turnering stjälpte Italien, liksom Wilhelmssons hårpiska i förra VM (ett lån från en boxare i Los Angeles 1984 - en boxare som givetvis förlorade) bidrog till svensk förlust, och vem har glömt brassen Ronaldos inklippta Adidas-logga i VM-finalen 1998 (det var förstås den som skänkte vinsten åt Frankrike, och inte hans mystiska magsjukdom som det skylldes på). Att Holland inte lyckades upprepa sin triumf från EM 1988 beror troligen på att Edgar Davids i alla mästerskap envisades att bära orange solglasögon, en motståndare en stark spelartrupp aldrig kunde överinna.
I Olssons tidning läser jag också att enda hotet mot ett tyskt avancemang är interna stridigheter av hårresande slag, och jag håller verkligen med om att Bastian Schweinsteigers frisyr är vidrig - det är dessutom bara losers som håller på med gimmickar: Luca Tonis tangorabatt i årets turnering stjälpte Italien, liksom Wilhelmssons hårpiska i förra VM (ett lån från en boxare i Los Angeles 1984 - en boxare som givetvis förlorade) bidrog till svensk förlust, och vem har glömt brassen Ronaldos inklippta Adidas-logga i VM-finalen 1998 (det var förstås den som skänkte vinsten åt Frankrike, och inte hans mystiska magsjukdom som det skylldes på). Att Holland inte lyckades upprepa sin triumf från EM 1988 beror troligen på att Edgar Davids i alla mästerskap envisades att bära orange solglasögon, en motståndare en stark spelartrupp aldrig kunde överinna.
Fotbolls-EM
Inte i andra men kanske sista andningen går turneringen nu, när semifinalerna inleds. I kväll Tyskland-Turkiet, och det enda rimliga tipset är att tyskarna gör mos av ett skadeskjutet och även partiellt avstängt Turkiet. Men den som sett tre mirakulösa vändningar redan av det här turkiska laget tar inte ut något i förskott: det är sant att den tyska offensiven har fungerat välsmort, men jag är fortfarande inte övertygad om Lehmanns kapacitet som målvakt. Ett tips är ändå 2-1 till Tyskland, men jag kan ta vilket resultat som helst bara jag slipper ännu en orättvis straffläggning. Om jag ska passa på att också tippa morgondagens match: Spanien-Ryssland 2-0.
Att den svenske domaren Peter Fröjdfeldt dömt färdigt är ingen överraskning, förutom för godtrogna svenskar som tror att det krävs en svensk domare i finalen för att det ska bli rättvist - nu blir han fjärdedomare i stället, och där kan han väl ändå inte skapa den tydligen obligatoriska uppmärksamhet en svensk domare verkar vara i behov av.
Att den svenske domaren Peter Fröjdfeldt dömt färdigt är ingen överraskning, förutom för godtrogna svenskar som tror att det krävs en svensk domare i finalen för att det ska bli rättvist - nu blir han fjärdedomare i stället, och där kan han väl ändå inte skapa den tydligen obligatoriska uppmärksamhet en svensk domare verkar vara i behov av.
Fotbolls-EM
Spanien-Italien 0-0 / 4-2. Det kan göra detsamma: Italien var ganska långt ifrån att vinna den här matchen, som blev lika tråkig som befarat. Det var ändå Spanien som försökte mer under matchen, och förtjänade något mål. Men det borde finnas någon slags spärr mot 0-0-matcher: det är en sak om matcher där det blir mål avgörs på straffar, men att det ska krävas straffar för att göra mål borde straffas - varför gör inte Spanien det enda moraliska rätta, och ger Portugal (som gjorde två mål i sin kvartsfinal) sin semifinalplats?
Jag roar mig med att bläddra i den glansiga EM-bilaga min son tjatade sig till, och som går under namnet "EM-bibeln". Där har sosseblaskan gett plus åt alla lags lagdelar, och se vad som står under Rysslands anfall: ett ynka plus! Sverige får fyra ... Tråkigt för svenska journalister att matcherna ska spelas också: annars skulle det ha varit Sverige som spelade mot Spanien på torsdag i semifinalen.
Fotbolls-EM
Ryssland-Holland 3-1. Favoriternas frånfälle fortsätter. Men jag måste få säga att redan när grupperna lottades, och naiva svenska tidningar talade om drömlottning, varnade jag för Ryssland, och deras offensiva spel, något som verkar besannas mer och mer. Som de spelade i dag var det som att återuppleva Sverigematchen, med det holländska försvaret lika handlingsförlamade. En helt rättvis seger, och här känns det som att det finns ännu mer att hämta, om de kan bli effektivare. Det är svårt att inte gilla det ryska anfallsspelet, som påminner om den sovjetiska röda maskinen som dominerade ishockeyn under slutet av 70- och början av 80-talet. Holland visar än en gång att det inte är i gruppspelet man vinner turneringar.
Jag tror att det är Mats Olsson i Expressen som brukar säga att man blir dum av att ha favoritlag, och jag håller aldrig på något klubblag, och bland landslagen är det de lag som spelar bäst som man gillar mest - som Frankrike under Platini-eran, och detta Holland har också varit en positiv upplevelse, inte bara här, utan också i förra VM och till och med när de slog ut Sverige i EM 2004. Men Rysslands seger var odiskutabel: kanske det inte var Hollands (och Sveriges) försvar som var uselt, utan här står vi inför något nästan oslagbart. Åtminstone tror jag att segrarna i morgondagens kvartsfinal (mest troligt Italien) bävar inför sin semifinal och utsikterna att bli en munsbit för den här ryska björnen.
Jag tror att det är Mats Olsson i Expressen som brukar säga att man blir dum av att ha favoritlag, och jag håller aldrig på något klubblag, och bland landslagen är det de lag som spelar bäst som man gillar mest - som Frankrike under Platini-eran, och detta Holland har också varit en positiv upplevelse, inte bara här, utan också i förra VM och till och med när de slog ut Sverige i EM 2004. Men Rysslands seger var odiskutabel: kanske det inte var Hollands (och Sveriges) försvar som var uselt, utan här står vi inför något nästan oslagbart. Åtminstone tror jag att segrarna i morgondagens kvartsfinal (mest troligt Italien) bävar inför sin semifinal och utsikterna att bli en munsbit för den här ryska björnen.
Fotbolls-EM
Turkiet-Kroatien 1-1/4-2. Så kan fotbollen också vara: 119 minuter av dödläge, ställningskrig, bevakat spel, få misstag, få chanstagningar, ganska tråkigt. Men avslutningen innehöll all den dramatik som visar varför fotboll är överlägsen bland idrotter, ensam bland idrotter. Straffläggningar innehåller bara potentiella förlorare, men det hade varit lika orättvist om Kroatien hade vunnit tack vare den turkiske reservmålvaktens osannolika utfärd i straffområdets utkanter. Nu var det knappast rättvisa som skipades när stackars kroater strax efter sin glädjeyra missade straff efter straff.
Att som svensk följa resten av turneringen känns lite grand som det gör när man som lärare går omkring på skolan under avslutningsdagen: man ser att alla andra är glada (innerst inne vet man orsaken till yran), och man gör tappra försök att dela denna glädje, men förgäves. I matsalen spelar Persbandet, och medan avgångsstudenterna tjoar och dansar tar man sin tallrik och sätter sig i ett klassrum, lika utanför som tjänstefolket vid en finare middag - eller alltså som svenskar i en stor fotbollsturnering. Ingen vill ha oss där. Agnarna har sållats från vetet.
Att som svensk följa resten av turneringen känns lite grand som det gör när man som lärare går omkring på skolan under avslutningsdagen: man ser att alla andra är glada (innerst inne vet man orsaken till yran), och man gör tappra försök att dela denna glädje, men förgäves. I matsalen spelar Persbandet, och medan avgångsstudenterna tjoar och dansar tar man sin tallrik och sätter sig i ett klassrum, lika utanför som tjänstefolket vid en finare middag - eller alltså som svenskar i en stor fotbollsturnering. Ingen vill ha oss där. Agnarna har sållats från vetet.
Fotbolls-EM
Tyskland-Portugal 3-2. Att Portugal, Europas brassar, blir utslagna går nog att leva med: Tyskland spelar precis som för två år sedan postitiv, anfallsbenägen fotboll, och nu kan det bära ända till final. Till skillnad från Sveriges match, då Lagerbäck talade om "små marginaler" [sic], var Portual hela tiden nära - egentligen var Ballacks avgörande mål regelvidrigt, då han knuffade undan försvararen, men domarna (självfallet svensken Fröjdfeldt) hade lika dålig koll i straffområdet som Portugals backar: bortgjorda tre gånger. Men vilken skillnad att se denna snabba och tekniska fotboll dagen efter Sveriges långsamma spel.
I DN skriver Jonas Esk att han vill se Zlatan som ny lagkapten: Lagerbäck har faktiskt berömt Zlatans fotbollskunnande, hans matchanalyser när han har följt landskapmper från bänken - men framför allt är Zlatan mer ledare än Ljungberg. Det var patetiskt (det är första gången jag använder ordet) att se Ljungberg skälla ut Kim Källström för att denne tog ett långskott. Sverige har skjutit minst av alla lag, och Källström har ett bra skott: att en spelare försöker måste premieras. Däremot borde Ljungberg ha skällt ut sig själv i första halvlek när han ur dåligt läge sköt ett av sina lama skott i stället för att väggspela med en helt fristående Zlatan i straffområdet. Ljungberg valde i stället att skjuta en gräsrullande boll som den ryske målvakten lugnt kunde invänta. Källströms skott hade åtminstone fart. Jag tror liksom Esk att resten av laget hellre följer Zlatans direktiv än den arrogante Ljungberg.
I DN skriver Jonas Esk att han vill se Zlatan som ny lagkapten: Lagerbäck har faktiskt berömt Zlatans fotbollskunnande, hans matchanalyser när han har följt landskapmper från bänken - men framför allt är Zlatan mer ledare än Ljungberg. Det var patetiskt (det är första gången jag använder ordet) att se Ljungberg skälla ut Kim Källström för att denne tog ett långskott. Sverige har skjutit minst av alla lag, och Källström har ett bra skott: att en spelare försöker måste premieras. Däremot borde Ljungberg ha skällt ut sig själv i första halvlek när han ur dåligt läge sköt ett av sina lama skott i stället för att väggspela med en helt fristående Zlatan i straffområdet. Ljungberg valde i stället att skjuta en gräsrullande boll som den ryske målvakten lugnt kunde invänta. Källströms skott hade åtminstone fart. Jag tror liksom Esk att resten av laget hellre följer Zlatans direktiv än den arrogante Ljungberg.
Fotbolls-EM
Ska Lagerbäck avgå? Redan efter debaclet mot Tyskland 2006 ville jag att förbundet plockade fram sitt gråaste papper, men vi blir nog aldrig av med honom. Mats Olsson i Expressen: "Med honom kvar vid rodret seglar landslaget med öppna ögon rakt ner i den internationella fotbollens Bermudatriangel. // Bredvid Lagerbäck på kaptensbryggan står Roland Andersson och gör honnör." Det oroväckande är att Sverige inte har spelat bra på länge: vi gjorde några bra matcher i inledningen av EM-kvalet, men sedan har det varit bedrövligt. Det är inte bara spelarnas fel.
Ingen verkar vilja se det uppenbara: anledningen till fiaskot är att vi aldrig lyckas göra en bra fotbollslåt, som på allvar kan konkurrera. Förra gången var det Thomas Ledin som handgripligen bidrog till misslyckandet, och jag har inte ens hört årets låt, vare sig den officiella eller de inofficiella. Att England har gjort så bra ifrån sig (New Orders "World in Motion" 1990) liksom Irland (Pogues "Jack´s Heroes" samma år) förvånar inte, men någon gång borde det gå att få till en bra svensk fotbollslåt. Varför inte låta The Tough Alliance göra den?
Ingen verkar vilja se det uppenbara: anledningen till fiaskot är att vi aldrig lyckas göra en bra fotbollslåt, som på allvar kan konkurrera. Förra gången var det Thomas Ledin som handgripligen bidrog till misslyckandet, och jag har inte ens hört årets låt, vare sig den officiella eller de inofficiella. Att England har gjort så bra ifrån sig (New Orders "World in Motion" 1990) liksom Irland (Pogues "Jack´s Heroes" samma år) förvånar inte, men någon gång borde det gå att få till en bra svensk fotbollslåt. Varför inte låta The Tough Alliance göra den?