bernur

Om omläsning

I Svd skriver Stefan Ekelund en krönika om (om)läsning, och jag förvånas över att han säger att det är underskattat, och att fler borde göra det - men jag tycker nästan att omläsningen är den enda (riktiga) läsningen, att det inte går att säga att man har läst en bok förrän man har läst om den ett antal gånger: som med hans exempel, Mörkrets hjärta, som är ett av de litterära verk jag har läst flest gånger (jag avstår från att säga hur många, ni skulle inte tro mig). Ja, det är att gå in i en text som hela tiden visar något nytt, och så är det med alla bra böcker, alla riktiga böcker, och därför borde nya definitioner skapas. För det är en enorm skillnad mellan varje läsning - dels att man hinner bli en annan människa, och dels att förförståelsen både lägger sig i vägen och skymmer och tillåter dig att upptäcka andra saker, som berikar läsningen. Så, ja, jag håller med: det är klart att jag tycker att man i högre utsträckning borde läsa om böcker, kanske avstå från allt det där nya - i dag berättade kollegan B att hennes son inte läser någon svensk roman efter 1950, men så långt skulle jag aldrig gå, i alla fall inte den här veckan - - -

2010-01-11 @ 19:10:53 for bitter or for worse Permalink

Kommentarer

Postat av:

komigen nu, hur många gånger har du läst den?

2010-01-11 @ 19:34:04

Postat av: lena kjersén edman

De böcker som man sätter upp i sin bokhylla - det är väl de böcker som man vill läsa mer än en gång. Varför ska man annars behålla dem?

Jag måste tänka vilken bok det kan vara som jag har läst flest gånger...
Flest, vet jag inte (det är nog någon barnbok)
men MÅNGA gånger har jag läst

"Åshöjdens bollklubb" av Max Lundgren
"Mot fyren" av Virginia Woolf
"Pappan och havet" av Tove Jansson
Gunnar Ekelöfs diktsamlingar - utom de två sista
"Nedstörtad ängel" av P O Enqvist
"Odödligheten". "Varats oändliga läthet" av Milan Kundera
( i yngre år också Aksel Sandemoses böcker, men det är förbi)

2010-01-11 @ 20:31:31

Postat av: Lennart

Det finns åtminstone en fördel med att bli äldre: man hinner med fler omläsningar... Mina mest omlästa? Hmmm... Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren, kanske. Och Walter Ljungquist novell Godnattkyssen. Och Ekelöf ö h t.

2010-01-11 @ 21:15:22
URL: http://langsambloggen.blogspot.com

Postat av: Elisabet

Ja, det är fantastiskt att läsa om och om igen.
Bland mina omläsningar finns Lagerlöfs Gösta Berlings Saga och Tunströms Juloratoriet. Ingen tillfällighet, säkert. Och Ekelöf. Misstänker en generationsfaktor där.

2010-01-12 @ 14:34:37
URL: http://www.elisabetnorin.se

Postat av: Magnus Johnsson

Senast jag ägnade mig åt omläsning så slutade det såhär:
http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=916

2010-01-12 @ 16:24:09

Postat av: bernur

Nä, jag KAN inte säga hur många gånger jag har läst Mörkrets hjärta - men eh, jag KAN räkna tvåsiffriga tal ...
Det verkar vara så att man får personliga favoriter, böcker eller författare som betyder mycket just för en själv - eller så är det bara så att vissa böcker är extremt hållbara - ex Faulkner och Woolf kan jag läsa om hela tiden, de håller, medan många yngre namn som jag visserligen gillar känner på mig att jag inte avser att läsa om dem på samma sätt ...

2010-01-12 @ 22:00:04

Postat av:

Bruno K., Der Proceß, Faust - mina favoriter. men jag har nog inte hunnit läsa särskilt mykcet än, tyvärr. Ja, ni vet ju hur det är. För mig är det dessutom sa att jag helst läser väldigt djupt vid första läsningen. 100 sidor kan ta mig upp till tva dygn att läsa...

2010-01-13 @ 10:11:46

Postat av:

ja, eller ännu längre faktiskt. för att inte tala om böckernas repercussions. De ekar i mig flera ar efter, eller kanske livet ut.

2010-01-13 @ 10:13:04

Trackback

Do you know me like I know you?

Om omläsning