bernur

När vi släpper in Molly från hennes eftermiddagstur i snön har hon en liten bedövad småfågel, som hon bär prydligt paketerad mellan käkarna, och vill ha beröm för att hon så snällt lämpar av den på vårt köksgolv. Den stackars lilla sparven ger ifrån sig paniska läten när Mollys klor leker rovgirigt, och vi vet att man aldrig ska ta parti i naturens naturliga strider - att Molly är ett rovdjur har vi sett bevis på tidigare - men vi räddar sparven från den dödliga leken och lägger den i en låda med en uppvärmd kudde under. Molly släpps ut, och återvänder någon minut senare, med nästa offer, som blöder ur näbben. Samma procedur upprepas, nu har vi två halvdöda sparvar i lådan, och katten släpps ut, och när hon återvänder nästa gång är det med en fågel som vi inte kan rädda, utan maktlösa ser vi genom fönstret hur den blir slaktad, så att fjädrarna ryker som i Brecht-sången, och just när vi tror att vi har inrättat ett hospice för döende fåglar repar sig först offer nummer ett och sedan offer nummer två, och efter att ha infångat deras vinglinga färd inomhus släpper vi ut dem för att dö eller leva. Molly har nog hittat fåglarna sovande i kylan hos någon snäll granne som övergött dem - ack, all denna missriktade godhet - - -