Mitt namn är Stig ...
I Agnieszka Hollands film om Rimbaud, Total Eclipse, åker pojkspolingen (spelad av Leonardo Di Caprio) till Paris och när han läser de etablerade gamla poeterna blir han så besviken att han drar ned byxorna och pissar på deras manuskript - nu vet jag inte sanningshalten i detta, filmen är lite halvdan i flera avseenden, fast det är en ganska charmig anekdot.
Jag ser ingen anledning att försvara Stig Larsson - allra minst med en genimotivation, även genier får bete sig - och oavsett om jargongen är vanlig eller inte, är den inte acceptabel. Vad som inte heller är acceptabelt är att Åsa Beckman använder DN:s kulturbilaga som en plattform för småaktig hämnd. Sådant är helt enkelt inte intressant och är definitivt inte av allmänt intresse. Om hon efter alla år fortfarande grämer sig över sin bristande slagfärdighet, kan hon sköta saken utan att blanda in DN:s läsare. Precis som du skriver är det hela så ointressant.
Jag misstänker att du hör till en av dessa anonyma kommentatorer i som försöker skämta i anslutning till Åsa Beckmans artikel för att sabotera en allvarlig diskussion om manligt beteende i kultursfären. Och så förbaskat roligt är det inte med alla dessa fejkkommentarer som lockar till ilskna repliker från ovana webbläsare som inte lärt sig att man ej ska mata trollen. Bara tröttsamt.
Menar du med fejkkommentar att jag är Bernur? Icke. Eller syftar du på Bernurs inlägg som en kommentar till diskussionen om Beckman? Om det är mig du menar: Misstänker? Det kan alltså finnas allvar i min kommentar? Det känns som stort allvar att kulturjournalistiken urartar.
Men hallå! Se upp så att inte den här kommentatorstråden blir lika humoristisk! Alltså: vem är det som är anonym här? Bernur = Björn Kohlström - that is all ye know on earth, and all ye need to know - - -
Är det då befogat att 12-15 år i efterhand göra en sak av något som S.L. yttrade? Alltså, i tidningen!!!
Det är mycket möjligt att detta ska rubriceras som "manligt beteende", men Therese Bohman skriver i sin blogg om en KVINNLIG förf. som skällde ut henne, pga en negativ recension: dock har inte T.B. utnyttjat tidningsutrymme / annat utrymmme för att namnge och hämnas den skyldiga ...
Men det intressanta med detta (som Teratologen skulle kalla för "en storm i ett urinrör") är att Beckmans artikel publiceras i anslutning till en pågående debatt om kultursidans kris, och blir de inte bättre än så här, tja vem kommer att sakna dem (kultursidorna) då ...?
Nog är det också lite trist att Larsson, denne begränsade författare, återlanseras som geni 20 år efter sin storhetstid. Ungdomar kan ju i värsta fall tro på Beckman på den punkten. (Han skrev för all del en del intressanta böcker, men de var inte hälften så bar som han själv trodde.)