En spottloska från nätet …
Vad ska kritikern göra? Ja, jag har precis läst en text av Mats Gellerfelt, där han ondgör sig över spottloskor på nätet, kort sagt förfasar sig över hur bloggosfären sprider sitt gift. Enligt hans illa skrivna text – trots att den är tryckt på papper – är en viktig uppgift för kritikern att peka ut förebilder, men jag undrar om han inte cyklar lite vilse där. Vad då peka ut förebilder? Det blir ändå bara en gissningslek, som säger mer om kritikern själv: på den tiden jag läste mycket Faulkner såg jag spår av Faulkner i exakt allt jag läste, och då måste jag ha sett fel ibland, för riktigt så populär är inte Faulkner, det fattade jag nog även då. De få gånger några av mina texter har blivit bedömda av andra, som i universitets obligatoriska skrivarkurser, har jag blivit bestört: jag har jämförts med Heinrich Böll (som jag inte läst en rad av), med Thomas Mann (fast jag bara läst Döden i Venedig), och så vidare. Just nu blir alla svenska deckarförfattare som översätts jämförda med Stieg Larsson av utländska recensenter, trots att jag är övertygad om att få av dem medvetet blivit influerade av hans böcker.