bernur

Inom operans värld gäller allt eller inget, och The Knife väljer förbehållslöst det förstnämnda i sin Darwin-opera Tomorrow, in a Year, som jag i går såg hörde på Dansens hus i Stockholm. Ja, med åtskilligt av dans, och en märklig upplevelse överhuvudtaget, som om föreställningen var indelad i tre avsnitt, där det första kan sägas föreställa eller i någorlunda mån likna opera, och den andra var oerhört experimentell, typ Laurie Anderson, och den sista påminde om The Knifes musik. För resten har väl The Knife på sina skivor mer eller mindre övergett låtkonceptet, och därifrån till opera är steget kanske inte långt – det är inte lätt att bryta ut stycken ur denna föreställning, där helheten måste upplevas; de relativt sett mer lättlyssnade partierna framträder mot slutet (”The Height of Summer” är till exempel en svindlande vacker elegi), utan att vara alldeles för insmickrande, medan något som inleds väldigt svårt och anti-melodiskt – ”Variation of Birds” – låter oväsendet transcenderas till en klagosång med oväntade djup, där den förföriska sången bryts mot det repulsiva lätet. Inte för att det på det explicita planet blir så mycket Darwin, även om fåglar och stenar är vad texterna mestadels handlar om, utan mer om existensen, om naturen, om världen och människan i världen: ”I have an idea what comes after / what will happen when I’m gone”. Och tusen år passerar ändå så fort - - -