bernur

Do you know me like I know you?

Otack så mycket!

Jag har haft stingsligheten som gäst sedan i torsdags, då jag gjorde sorti från ett förbund vars styrelse jag har tillhört i tre års tid. Jag har föreläst i förbundets regi - gratis - och jag har ordnat föreläsningar om fransk modernism, om gotisk litteratur, om Ekelöf, och om Shakespeare. Jag har skrivit protokoll från alla möten, och dessutom en artikel som i höstas var införd i lokaltidningen. Men jag har alltså varit stingslig, förbannad, sedan i torsdags, då det inte nämndes med ett ord att jag slutade: jag blev persona non grata. Inte vet jag om jag hade förväntat mig blommor och present, vilket har varit kutym då tidigare styrelsemedlemmar tackat för sig: men inte ens ett tack fick jag. I stället fick jag höra hur kommande ordförande prisades inför medlemmarna, tackades för sitt engagemang, och dessutom fick all ära för den artikel som jag har skrivit. Det kan tyckas småaktigt och äsch, och vad fan, en blomma vissnar och så vidare, men om man nu lägger ned tid på ideellt arbete kan det väl vara på sin plats med ett aldrig så litet tack? Det enda jag har lärt mig av det här är ett aldrig aldrig aldrig mer - - -

Hell! svare var dödelig stor och fri,
Som glad kan le mot det eviga intet:
Jag ler, jag segrande ler, och tänker
Ödet kan skapa en Värld, jag kan förakta den.
(Thomas Thorild, "Harmen".)

det är skandalöst. minst sagt. det är skamligt. Fy fan vad upprörande att få läsa det här. de är uppenbarligen inte värda ditt medlemskap. Du kan vara glad att du slipper otacksamheten nu.

Otroligt!! total brist på folkvett hos övriga i föreningen! Var det ingen annan medlem som reagerade?
(Jag var med om en liknande sak i en förening för en del år sen, hade lagt ner jättemkt jobb som sekreterare i fem år, men fick bara lite blommor. Har alltid skämts lite för att jag beklagade mej för detta, o sen fick lite retroaktiv avtackning. Men när jag läser dit inlägg här inser jag att den grämelsen är inget att skämmas för.)
Ursäkta lång utgjutning - vill bara säja att du har rätt att vara förbannad!

Skicka brevbomb?

Tack för uppmuntran och förslag. Jo, jag har fått ett tack i efterhand från en medlem. Men anledningen till att jag skrev det här var enbart av den anledningen att jag ville använda ordet "kutym" i en mening: som jag har väntat ...!
Den som skriver mycket kanske kan känna igen situationen: ibland är det så att ett ord kommer till dig, ber om att få användas. Men hur? Ibland är det mer, flera meningar, tio-tjugo rader som bara väller fram. Men i det här fallet, alltså ett enda ord. Nu har jag använt det.

Det - ordet "kutym" - är så vitt jag vet utan att kolla någonstans en variant på "kostym".

Bara jag som får vibbarna?
http://farm3.static.flickr.com/2723/4366052025_396f7fd2ce_o.jpg

(Förlåt, kunde inte låta bli)

Alltså, det ordet var verkligen nytt för mig: kutym. Man hittar alltid en massa nya ord här - finfint! Ledsen att göra dig ledsen Bodil, men det betyder visst "sedvänja, bruk", vilket också passar väldigt bra om man läser med i texten. Tack Bernur, genom dig får man insikten att det svenska språket faktiskt inte är så begränsande.

Mm, fast Bodil har rätt, det är franskans ord coutume som vi har lånat. Tänk bara på engelskans ord custom (sed, vana).

Verkligen! Där ser man! Ja, språk - som de fungerar. Ursprung, betydelser. Intressant länk.