bernur

I sin bok Kritikmaskinen skriver John Swedenmark en intelligent essä om Drottning Carolas tre vinnande bidrag i den svenska schlagerfestivalen, och det kan säkert ha sitt intresse för den som nu sitter i spänd förväntan inför den schlagersäsong som inleds i kväll i Ö-vik. Nu vet jag inte om det är opportunt att kritisera det här fenomenet - förmodligen är det snobbigt, elitistiskt, fast - äsch, det lär bli som vanligt: en orgie i klichéer. Och då menar jag inte texterna: herregud, texterna är bara lite dummare än vanliga svenska sångtexter - nä, det är musiken jag menar, där allt, precis allt är återanvänt material, upprepningar av tidigare lyckosamma recept, med några ditslängda nonsensartister och något seriöst alibi, men inget kan få mig att bli av med misstanken att alla tänkande människor hålls gisslan, att alla leenden som gnistrar i tv-rutan från och med kl. 20 i kväll är falska, och att ingen av dem är på riktigt. Att tävla i musik: det enda som kan vinna är obsceniteten - eller möjligen vulgariteten.