bernur

754

Mitt Liv stod - en Laddad Pistol -
I Hörnen - tills det Blev
Att Ägaren kom - kände igen -
Och bar Mig med -

Och nu strövar Vi i Högsta Skog -
Och nu jagar Vi Hjort -
Och varje gång Jag talar för Honom -
Svarar Bergen vad jag gjort -

Och om jag ler, över Dalen
Ges ett så hjärtligt sken -
Det är ett Vesuviskt ansikte
Som släpper fram glädjen -

Och om Jag vaktar Min Mästares Huvud -
När Dagen - blivit Natt -
Det är bättre än Ejderns
Djupa Kudde - att ha delat -

Hans fiende - är Min dödliga fiende -
Igen en andra gång väcks -
Jag ger Mitt Gula Öga -
Eller min Tummes undertryck -

Trots att Jag lever längre - än Han -
Måste Han längre - än jag gör -
För Jag har bara makten att döda,
Utan - makten att dö -

Emily Dickinson, övers. B.K. 13/2 10.