Kafkaleendet
Alltings mått - och så Kafkas leende - - -
En av Kafkas nya svenska översättare Erik Ågren vill (med stöd från Kafkabrev) tolka romanen Processen på så sätt att den anklagade Josef K under handlingens fortsättning inte längre, som i dess inledning, anser sig vara oskyldig till det han anklagas för.
Josef K skulle alltså, i denna tolkning, inte vara utsatt för ett rättsövergrepp.
Istället driver den anklagade Josef K. en process med sig själv.
Det skulle i så fall vara en förklaring till att han i berättelsens slut frivilligt följer med sina bödlar och erbjuder sig att själv hålla i kniven.
Vad ska man säga om den tolkningen?
Om det stämmer -
vad betyder i fortsättningen då begreppet "kafkaaktigt"?
lena kjersén edman
Mm, eller att han är skyldig i och med att han är anklagad - fast:
det spännande med romaner som Processen är väl att man inte ska LÅSA FAST sig vid en tolkning, för det förminskar bara upplevelsen. Religiös innebörd: visst, men den fungerar på flera olika plan, på flera olika nivåer. Det går inte att säga något definitivt om den - och hade man kunnat göra det, skulle vi inte fortfarande läsa den, och behandla den som en levande text. Att hitta den rätta tolkningen är att döda texten.
Vad en författare säger i brev tycker jag nog man ska vara lite försiktig med, för det kan vara rökridåer också ... Inte vet jag om man ska lita på författarens ord: elever vill gärna ha författarens åsikt, som om det är där facit föreligger. Men Milan Kundera har sagt att en bra bok vet mer än sin författare, för att bara ta en början ...