Bernur pratar
Det märks verkligen, häpnadsväckande dina många långa välformulerade texter.
För mig är det tvärtom pratar jag forsar ofta orden, men det börjar komma ikapp i och med att jag skriver mer.. och varierar från dag till dag. Jag läser långsamt också och hoppar upp och ner fram och tillbaka, läser 15 minuter går runt ett slag, läser 20 minuter går runt ett slag. Men koncentrationen finns där, jag minns tydligt (tur). Jag är helt enkelt en spattig typ.
Läser du snabbt eller långsamt (i så fall har ditt dygn 52 timmar tror jag)? Har det förändrats över tid? Det beror iofs på böcker med.. men t ex Pianolärarinnan, Elfriede Jelinek? Eller Combuchens Spill? Jag läste mycket snabbare när jag var i "slukaråldern".
Skriver man mycket lär man sig ... skriva mycket, och snabbt, ja, så är det nog.
Visst, vissa böcker är långsammare: definitivt Jelinek (bra exempel), och Spill, som jag har brottats med de senaste dagarna - medan en del böcker är snabba - Kafka, till exempel, är relativt snabb - för mina ögon.
Det märks att du någonstans inte gillar Spill (eller om det är Combüchen). Du kämpar och utvinner en hel del goda iakttagelser. Men ditt hjärta finns inte i denna text. Har du analyserat vari motståndet består? Som du anmärker är det ju en text som innehåller det mesta du apriori borde gilla. Rör det sig om en antagonism som Combüchens skrivsätt framkallar? Vad är det i så fall? Att hon är mera kvickttänkt än sina läsare? Hunnit tänka steget före, och ändå lämnar rum över? (Besvärande det där. ) Det vore spännande om du borrade lite i detta.
(Apropå fackböckerna förresten. Vilken parodi till urval. Ta bara Leandoers bok. Staffan Björck goes H&M. Eller vinnaren. Fantastiskt material, slätstruken behandling, undermålig stil.)
Danne
Mm, jag har inte tänkt så mycket på det, men som du säger: ja, det kan vara så enkelt som att hon skriver som jag själv skulle skriva, att jag irriterar mig på det av den anledning, någon slags undertryckt narcissism ... eller tvärtom?
Jelinek är som att dyka rakt ner i isfylld vak. Motstånd före, 20 sidor senare är man ren och klar som iskristall. Vi såg Prinsessdramer på Galeasen apropå att prata fort och mycket, kantigt (staplade ord).. ingen lätt text att lära in. Hon har mkt humor. Jag skulle vilja vara som i John Malkovitch huvud fast Elfriedes i 10 minuter (hm kanske). Hon är den enda människa jag tänkt det om.