bernur

Jag skrev följande text för min förenings räkning, och vi ville få den publicerad i Jönköpings-Posten, men inte finns det plats för något sådant där. Här är texten, mitt/vårt sista ord i den här saken, förhoppningsvis.

Det är vi som är de riktiga humanisterna!

Jönköpings Humanistiska Förbund har anor som sträcker sig ända till 1800-talet: vi bildades 20 september 1899, och vi för en undanskymd och ideell tillvaro för att erbjuda invånarna i Jönköping föreläsningar i ämnesområden som i första hand har anknytning till kultur och humanism. Vi är partipolitiskt såväl som religiöst obundna: alla är lika välkomna att teckna medlemskap, vilket ger fritt inträde till föreläsningarna, samt erhållandet av årsboken.

Riksförbundet bildades 1896, vilket gör Jönköpings lokalförbund till ett av de äldsta bland landets 35 lokalförbund. Traditionen är en viktig beståndsdel i vårt arbete: det är tillfredsställande att tillhöra ett sammanhang som sträcker sig långt bakåt i tiden och förhoppningsvis lika långt framåt i densamma. Samtliga lokalförbund anordnar föreläsningar på sin ort, och dessa handlar likaledes om humaniora och kultur.

Dock har på senare år en förening som kallar sig ”Humanisterna” parasiterat på vårt etablerade namn och utnyttjat en namnlikhet – onekligen är det problematiskt att skilja mellan Det Humanistiska Förbundet och det som kallar sig Förbundet Humanisterna. Genom att starkt profilera sig medialt med kända namn och ansikten har idéer lanserats, och dessa ligger en bra bit från vår kärnverksamhet, varför det har blivit aktuellt för oss att markera vårt avståndstagande från detta.

Ingen ska behöva känna sig vilse: låt det bara bli förtydligat att det inte finns någon som helst anknytning mellan dessa två disparata förbund, hur snarlika dess respektive namn än är. Dock har vi ingen ambition att polemisera mot Förbundet Humanisterna. Det ligger dem fritt att fortsätta arbeta för sina idéer. Vårt förbund har som främsta målsättning att fortsätta verka i humanismens anda, ge nyfikna människor möjligheten att i sin närmiljö ta del av spännande föreläsare som kan stimulera till nya insikter i en rik kunskapstradition.  

Vi lovar att också fortsättningsvis verka för att alla ska känna sig lika välkomna till våra arrangemang. Det kommer aldrig att bli aktuellt för oss att snäva in vår verksamhet i programmatiska utfästelser om vikten av ett sekulariserat samhälle, och inte heller har religionen något företräde framför något annat när vi planerar föreläsningsserien. Det viktigaste för oss är att hitta intressanta och aktuella föreläsare, vars arbeten har anknytning till humaniora.

Humanism betecknar ett intresse för människan och hennes erfarenhetsvärld. Därför handlar vårt arbete om att stärka detta intresse, inte om att utesluta någon eller att få någon att känna sig ovälkommen. Det är viktigt att vi påminner oss om att vår kontakt med det förflutna: det är vår övertygelse att tidigare generationers idoga insatser inte ska ha utförts förgäves. Vårt mål är att främja mångfald och olikhet, inte att formulera några definitiva utsagor som tvingar någon att tänka likadant.         

Därför kommer vi aldrig att skriva några manifest. Festligare än så här blir det inte. Vi har enbart vårt föreläsningsprogram att luta oss emot – detta är vad vi kan erbjuda invånarna i Jönköping: tre föreläsningar på våren och tre på hösten. I våras talade Mattias Fyhr, Nina Björk och Birgitta Svensson, föreläsningar som handlade om gotisk litteratur, Victoria Benedictsson och Viktor Rydberg. Till hösten talar Lasse Anrell om sitt arbete som journalist, Anders Rydell om Pirate Bay och Carin Bergström om Stina Piper, en 1700-talsgrevinna som levde ett dramatiskt liv i skuggan av stora män men som nu tillåts ta plats i historien.