Om Franz K.
För ett par år sedan gav Kafka-översättaren Hans Blomqvist ut en bok om Kafka, Denna oerhörda värld jag har i mitt huvud. Nu har han samlat tio essäer om Kafka i en andra bok, Gemenskapen har sina demoner och ensamheten sina. Svd har recenserat den i dag, och det ser ut att vara en intressantare och kanske lite bättre bok än den förra, som jag väl tyckte var sisådär. Men ingenting kan hindra mig från att läsa den här. Dock tycker jag nog att Torsten Ekboms bok om Kafka, Den osynliga domstolen, är och förblir den mest oumbärliga boken om Franz K. Han skrev om sin bok som den första monografin på svenska om Kafka, vilket tedde sig besynnerligt då, 2004: nu finns det i alla fall tre.
Kafka har sina demoner och jag mina - - -
Så passande att du tar upp Kafka i detta nu! Jag satt på precis biblioteket med Frankfurter Allgemeine, där en notis om publikationens vara eller inte vara debatterades (igen!). Ja, jag uppdagades för denna fråga på nytt, och kan ännu inte gå in i den utan att säga att det är ett dilemma, för inte skulle vi kunna tänka oss ett liv där Kafka har kastats i skymundan? Gömt sig i hans grav. Samtidigt - - - ack!
Det handlade givetvis om den här kattkvinnan igen, och om något nationalbibliotek, och hur originalskrifter av bland annat Processen hade sålts för åtskilliga summor pengar.
Ja, med tanke på hur närvarande Kafka är: att tänka sig en värld utan Kafka - det är INGEN värld - - -