bernur

I det lokala bladet läser jag om kommunens kommande besparingar - bland annat vill de se över personaltätheten på fritidsverksamheten - alldeles för hög, har de upptäckt! - och så ska 15 miljoner sparas i gymnasieskolorna, vilket politikerna tolkar som att lärarna kan undervisa mer. Gärna för mig, tänker jag spontant, för då kommer jag inte att hinna uträtta kringarbetet: bokbeställningar, administrativa sysslor, rapportering, kopiering, möten, konferenser, telefonsamtal, handledning, utvecklingssamtal, om min arbetsdag alltså nästan uteslutande fylls av lektioner. Fast givetvis inser jag att det inte riktigt kommer att bli så, snarare tvärtom, då varje undervisningsgrupp genererar nya möten och konferenser och klasslärarlag och studiekonferenser, och allt detta kommer att stjäla tid från planeringsarbetet likväl som från efterarbetet. Nu ska jag läsa uppsatser om En herrgårdssägen, vilket kan vara för sista gången, för om jag får fler klasser tvingas nog uppsatsskrivningarna stryka på foten, speciellt om vi får 40-timmarsvecka (för närvarande arbetar vi minst 45 timmar i veckan). (För övrigt är det ovärdigt att det är i tidningen jag ska få all information, där kritik och ifrågasättanden framförs från politikerna: dessa politiker kunde någon gång besöka skolan, och berätta för oss hur de har tänkt - bland annat med tanke på att deras beslut påverkar vårt arbete.)