bernur

Så här lite sent omsider såg vi filmen The Wrestler, den enormt uppburna och omskrivna, och jag skulle kanske vara mindre förbannad om det inte vore just för att jag har dessa unisona hyllningar i minnet. Den har samma dramaturgi som vilken Rockyfilm som helst, inklusive det förnedrande jobbet, det borttappade barnet som han hittar hem till, och så det oerhört förutsägbara slutet, med "den sista titelmatchen" (kan vi hoppas på det? - bokstavligt!). Problemet med filmen är att den inte handlar om brottaren "The Ram", utan den handlar enbart om skådespelaren Mickey Rourke och hans comeback. Han är för lite skådespelare i den här filmen - i gengäld är hans dotter, spelad av Evan Rachel Wood, för mycket skådespelare: hon spelar över, så deras scener tillsammans är groteskt obalanserade, och fullkomligt obegripliga. Hon är förbannad, får en jacka av honom, blir glad, förlåter allt ... Och så den godhjärtade strippan, för att ta ännu en filmklyscha - dock, bra spelad av Marisa Tomei, den enda som kommer ur den här filmen med värdigheten i behåll. Filmen handlar inte ett dugg om brottaren, bara om skådespelaren som misshandlade sin kropp och sitt en gång (80-talet) stiliga ansikte. Och genom hela filmen spelas vidrig 80-talshårdrock, för att under eftertexterna efterträdas av en stillsam Springsteen-ballad, vilket ter sig som en helt ologisk manöver (det ger ungefär samma smak som att på en fest hinka i sig ljummen öl och i avskedsgåva få smaka ett hyfsat glas vin, typ varför har värden gömt det så länge?). En helt dålig film, och ändå finns den ännu inte på AV-centralen - - -