bernur

När jag lämnade Umeå för Jönköping var det med full förvissning att jag lämnade en kulturstad (tillika en blivande kulturhuvudstad), något som också märks när man ser vad 80-talets största rockband hette - Citizen Kane - och 90-talets största - Komeda - medan de i Jönköping hette The Cardigans. I ett tidigt nummer av tidskriften pop intervjuades några lovande svenska band som precis hade lämnat gymnasiet, bland dem Umeåbandet Puffin, som redan hade gett ut en cd-singel och spåddes en lysande framtid till mötes, men också Jönköpingsbandet The Cardigans, som inte hade spelat in någonting alls. Ack, ändå - jag pluggade engelska och nordiska språk med basisten i Puffin, Mattias Johnsson, och han hade förmodligen den överlägset mest åtråvärt snyggaste musiksmaken jag någonsin varit med om - från Cocteau Twins till John Coltrane - och Puffin var på vippen till ett genombrott, fick bli veckans bubblare i Cia Bergs tv-program "Listan", med en totalt osexig video inspelad i Haga i Umeå (där Hagamannen några år senare skulle härja), men kanske det var någon rättvisa som skipades när Cardigans bara något halvår efter den där pop-artikeln blev megastora i England med sitt debutalbum. För nu går det att lyssna på en låt med Puffin, "Three-Piece", och ärligt talat låter det väl så där om den. Förresten hette en av Puffins andra låtar "Sybil Vane", medan jag förgäves väntar på den första Cardigans-låten som är döpt efter en Oscar Wilde-karaktär - - -