bernur

Lika gravt överskattad som The Strokes debutskiva Is This It har blivit är deras två följande skivor gravt underskattade. Men jag måste erkänna att jag var lite tveksam till sångaren Julian Casablancas första solosingel, ”11th Dimension”, som lät som Phoenix – soloskivan heter ”Phrazes For The Young” och det är bara den inledande låten ”Out of the Blue” som låter som en reguljär Strokes-låt: resten grottar in sig i mysiga 80-talssyntar, och lånar gitarrer från A Flock of Seagulls ”I Ran” i ”Left Right In The Dark”. Här finns också en gospel, ”4 Chords Of The Apocalypse”, en country, ”Ludlow St”, men det låter inte spretigt alls, och inte saknar jag de framträdande gitarrerna heller, utan tycker att de uppför sig bra så här lite i bakgrunden, hårt nedmixade och diskret medvetna om sin rätta plats i ljudbilden. Men när man hör några av de bästa låtarna på den här jämna skivan – endast åtta låtar, ingen dipp – som ”Glass” eller ”Ludlow St” är det bara för att upptäcka hur mycket Casablancas röst har saknats, liksom hans knasiga slarvskarpa texter: det är kanske inte bättre än The Strokes, men inte sämre heller.