Jane Eyre igen
Millais, "Only a lock of hair" (1857-8): det är så här min Penguin ser ut (en av mina Penguins, jag säger inte hur många jag äger, för säkerhets skull).
För ungefär ett år sedan ställde Eva Ström sig frågan vad som egentligen menas med att ha läst en bok: för nog är det skillnad mellan en nyutkommen svensk roman som du läser en gång och sedan ställer i hyllans slutförvaring, och så de där böckerna som du återkommer till gång efter gång, böcker som du känner in i minsta skrymsle och vrå, där varje nyans (nästan, alltid bara nästan) är belyst av din läsande blick. Jane Eyre läser jag minst en gång om året, och det är alltid med samma förtjusning, samma nyfikenhet, samma häpnad. Förra året skrev jag en essä, som finns att läsa i Tidningen Kulturen, men i år orkar jag inte skriva något, bara sjunka ned i nöjesläsningen av min favoritroman. Nu förbluffas jag över hur bra de första hundra sidorna är, Gateshead och Lowood, den tioåriga Jane, det skärande missljudet; på något sätt är det som att romanen dör sedan, och ändå - Thornfield! Nu läser jag Jane Eyre tack vare skolarbetet - ja, vi har novemberlov, som det heter, men jag har arbetat i dag, och eftersom uppsatser ska läsas (av någon, och denna någon kan lika gärna vara jag) är det något som sker under denna vecka, och likaså ska romaner läsas - utöver Jane Eyre ska jag läsa Mörkrets hjärta, som jag faktiskt har läst ännu fler gånger, vilket för mig tillbaka till Eva Ströms tanke: det är en vid skillnad mellan hur jag läser den nu jämfört med när jag började läsa den, i början av 90-talet. Förmodligen var det först vid tredje eller fjärde omläsningen som jag började fascineras av den, och sedan är det förstås kört. När jag nu läser den: återigen, jag kan den så väl, att när Kurtz viskar sitt flämtande rop, "Ohyggligt!" kan jag känna hans andedräkt slå mot mig.
Jag håller också på att - bland annat - läsa Mörkrets Hjärta här nere i Österrike. I Penguin. Jag behöver den till och med för två olika kurser - den ena går mer på djupet än den andra, så det kommer nog gå alldeles utmärkt. Jag är väldigt förundrad över hur mycket det faktiskt finns i boken. Men visst talar vi inte endast om det, utan i anslutning till boken så handlar det mycket om Responsteorier och andra grejer, som exempelvis New Criticism, Deconstructivism. Någonting som kallas för "The Intentional Fallacy", verkar också otroligt intressant, men jag har inte hunnit läsa så mycket om det än. Här gäller det att ligga i. Igår så citerade föreläsaren både If on a Winter´s Night a Traveller och Ars Poetica - böcker som jag ska läsa nu snart för en annan kurs. Visst: Calvino har jag nu redan läst, och A Room of One´s Own (som kommer snart) också. (Mörkrets Hjärta räknas inte, eftersom jag läste den (förlåt) lite slarvigt på gymnasiet; jag borde ha gjort det ordentligt). Sen ska jag väl också ta mig an Goethe med sin Werther. Som sagt, så har jag varit sparsam - men om det kommer upp någonting riktigt intressant, så kommer jag nog överväga att kontakta dig. Fast du behöver inte vara rädd - jag ska vara sparsam.
Jag håller också på att - bland annat - läsa Mörkrets Hjärta här nere i Österrike. I Penguin. Jag behöver den till och med för två olika kurser - den ena går mer på djupet än den andra, så det kommer nog gå alldeles utmärkt. Jag är väldigt förundrad över hur mycket det faktiskt finns i boken. Men visst talar vi inte endast om det, utan i anslutning till boken så handlar det mycket om Responsteorier och andra grejer, som exempelvis New Criticism, Deconstructivism. Någonting som kallas för "The Intentional Fallacy", verkar också otroligt intressant, men jag har inte hunnit läsa så mycket om det än. Här gäller det att ligga i. Igår så citerade föreläsaren både If on a Winter´s Night a Traveller och Ars Poetica - böcker som jag ska läsa nu snart för en annan kurs. Visst: Calvino har jag nu redan läst, och A Room of One´s Own (som kommer snart) också. (Mörkrets Hjärta räknas inte, eftersom jag läste den (förlåt) lite slarvigt på gymnasiet; jag borde ha gjort det ordentligt). Sen ska jag väl också ta mig an Goethe med sin Werther. Som sagt, så har jag varit sparsam - men om det kommer upp någonting riktigt intressant, så kommer jag nog överväga att kontakta dig. Fast du behöver inte vara rädd - jag ska vara sparsam.
Ursäkta, det blev något fel med att ladda upp kommentaren - - -
Alltså, det går väl inte att läsa Mörkrets hjärta på något annat sätt än slarvigt i gymnasiet ...
Jag läste den på Engelska D på universitet, med en mycket bra lärare, Raoul Granqvist, och då var perspektivet mest postcolonialism, och en gnutta Jung ...
Men du har ju läst ganska mycket, speciellt det tyska, har jag förstått. Och så måste du läsa Dagerman, Tysk höst ...
Ja, Tysk höst borde jag kanske återvända till. Jag läste ju faktiskt den när jag skrev min uppsats om De dömdas ö, och då läste jag den nog ordentligare än Mörkrets hjärta. Vi har inte kommit så långt med den än, och jag har inte heller tagit mig an min essäsamling (som säkert innehåller ett antal olika perspektiv), eftersom jag först vill läsa den ordentligt själv. Visst tror jag att postcolonialismen kommer att ta en stor plats, men jag är faktiskt ganska intresserad av Kurtz i sig, ett psykoanalytiskt perspektiv. Ja, det blir säkerligen väldigt intressant!
Ännu en sak skulle jag bara vilja berätta: nyligen fick vi i uppgift att läsa ett urdrag ur ett kyrkoregister, skrivet med gammal skrift (Kurrentschrift), vilket kanske kan ses som meningslöst och svårt, men det var visst så, att till och med Günter Grass använde sig av det, så det är nog mer aktuellt än man tror. Om man dessutom vill kunna tyda "historiska" versioner av gamla texter, så är det en förutsättning att man kan läsa det. Så det får jag nog klura lite på.
Mest av allt borde jag kanske trots allt fokusera på att förbättra min skrift i tyska - har precis skrivit en diktanalys, och det fick jag kämpa en del med. Jag får väl sätta siktet på en kommande essätävling (som skulle äga rum någon gång under våren), för att motivera mig att verkligen lära mig att skriva bra. Åh, tänk om jag ändå skulle studera i Sverige . . .
Ja, jag ska väl låta dig återvända till ditt - - -