Jag språkvårdar (inte, typ)
En kollega beklagar sig över dålig språkbehandling i ett e-brev som han har fått, och tillägger: "Tur att det inte var du som fick det, för då ..." Men jag blir ledsen över att bli betraktad som en schablon över en sträng gammaldags konservativ (ursäkta tautologin, men den var medveten) svensklärare, för jag tycker inte att jag är en sådan. Det finns dock vissa saker som jag har svårt för: ett överanvändande av den talspråkliga markören "så", det onödiga förstärkningsordet "ju", satsradningar, förkortningar, och felstavningar. Annars är jag tolerant. Jag uppmuntrar och uppmanar till att börja meningar med "och" och "men", jag vill ha semikolon - ett om dagen! - och jag vill se en kommatering som ger texten rytm, som tillåter tankarna att andas (ut), som strukturerar och underlättar läsningen. Jag är inte den som svimmar för en enstaka svordom, men bara om den umgås med ett i övrigt städat språk. Och jag gillar korta meningar lika mycket som jag gillar långa meningar. Dessutom kan jag tycka att i ett e-brev kan man skriva vad fan som helst, eller hur som helst, nästan, bara man undviker den totalt till intet förpliktigande artighetsfrasen "med vänlig hälsning" eller ännu värre "MVH" - - -
MEN det är ju så att vi inte har några mallar för korrespondens som motsvarar engelskans. Även i e-mail/e-brev/e-post inleder man med "Dear..." och avslutar med "Yours Sincerely" eller "Best Regards". Först efter några vändor fram och tillbaka med svarsmail (svars-e-brev) släpper man konventionerna och kanske kan inleda med ett "Hi".
Därav osäkerheten. Jag har inget emot frasen "med vänlig hälsning", det är som sagt en artighetsgest. Hur skall man annars avsluta ett formellt hållet meddelande?
Glömde ju en sak. Tappar subjektet ju. Så störande. Typ.
MVH
e
Du ska vara glad att du "bara" betraktas som sträng och konservativ. När du minst anar det kommer någon att anklaga dig för "bruna tendenser". Vi lever i den galnaste tiden av alla jag själv hunnit se i mitt femtiosjuåriga liv. En tid då bildning är "konservativ" och obildning "modern" och framåtpekande. Bevare oss för det som ska komma. Typ.
Jag hoppas inte min kommentar blir en kopia av det jag just försökte säga, men det jag skrev just tycktes försvinna. Ville bara säga att du ska vara glad att du bara betraktas som "konservativ" - snart nog tycker sig någon ana en "brun nyans" i din språkvård, eftersom vi ju lever i den modernaste av tider. På linjen modern - progressiv - förstelnad - konservativ - gammeldags hamnar man snabbt, snabbare än någon kan ana, i den sumpmark där allt är brunt och "nazianstruket". Är det något vi lärt av den gångna sommaren så...
jag håller nog med Claes här och avslutar gärna ett e-brev med mvh. Tycker däremot illa om Bästa Hälsningar, som jag uppfattar som en anglicism. I och för sig kan man ju skriva bara hälsningar, det gjorde Paulus.
mvh,
Äsch, jag har skrivit om MVH tidigare, det var mest för att retas, inte bryr jag mig speciellt om det, för så skriver (ju) (typ) alla ...
Jag glömde särskrivningar, men de(t) tillhör väl ändå självklarheterna?
Jo, jag vill ha ett korrekt språk, men viktigare ändå är att det är ett levande språk, ett språk som inte imiterar eller parasiterar på ett redan tillämpat språk ...
Vad jag stör mig på är den här allmänna uppfattningen att jag går omkring och irriterar mig på andras språkbruk - att jag blir betraktad som en dåre som mår illa av fel i språket, till den grad att nästan ingen vågar prata med mig. Men jag bryr mig inte, du får prata nästan hur du vill och så, och de lila rättningspennor jag köpte senast har räckt så länge att jag själv nästan är förvånad, eller så är det eleverna som skriver bättre uppsatser, hm ...?
Men vad säger du om det tilltagande bruket av "dem" istf "de" (som subjekt)? Man har ju lärt sig att man inte får skriva "dom" utan att det heter "dem" så därför skriver dem också på det sättet.
Språkpolis, språkpolis, språkpotatisgris ;-)
Bengt O: Hur försvarar du ditt bruk av smileys?
I jämförelse med det formella, nästan byråkratiska "vänligen", som ju också har en nyans av uppfordran, har jag inga problem med "vänliga hälsningar". "MVH" skulle jag aldrig skriva, eftersom det känns som en rutinmässig svans - och nog är det slappt att inte ens orka hälsa utan förkortning?
En kollega till mig avslutar alla mejl på arbetsplatsen med "vänligen" + förnamn och tror nog att det är liktydigt med något hjärtligt eller trevligt. I mina öron skär det förfärligt.
det verkar vara väldigt många åsikter här om vad man inte ska skriva. men det verkar inte finnas lika många förslag om vad man ska skriva?