bernur

Det lär vara en av de vanligaste mardrömmarna hos akademiker: en tentasituation, och det går inte att tyda frågorna, de är skrivna på ett okänt språk, eller bokstäverna har lagt sig i oordning. I Bergmans Smultronstället finns det en sådan drömscen, där Isak Borg inte kan läsa texten på tavlan. Men jag har aldrig några sådana drömmar: jag har och hade ett alldeles för oneurotiskt förhållande till mina gamla tentor, efter att ha snubblat på det första hindret - men det var övermänskligt att gå från att aldrig ha gjort några läxor under hela grundskolan och gymnasiet till att läsa in 5 poäng amerikansk realia, när jag inte hade en aning om hur man pluggade, och begreppet "studieteknik" var mig lika främmande som det korrekta uttalet av glosan 'mature'. Nu drömmer jag ytterst sällan om skolan: det är som att det är mer än nog att ha lektioner till klockan 17.00 fyra dagar i veckan, men härom natten drömde jag att jag stod vid tavlan och tuschet i white board-pennan tog slut. Då får jag alltid en impuls att med en effektfull manöver slänga den i papperskorgen, lika snyggt som Reine Brynolfssons lärare alltid gjorde i Carina Rydberg-filmen Svart Lucia. Men då var det med krita, och papperskorgen var en plåthink, som tillät den avbrutna kritan att dunsa till med en skarp smäll, medan min tuschpenna bara sjunker ned i plastkorgens mjuka vita påse med ett oskönt slurpande ljud, så jag kan lika gärna låta bli, och med plikttrogen hand överlämna den obrukbara tingesten till hanteringen av farligt gods, så att vår skola gör skäl för sitt miljödiplom (diskret harkling hörs i bakgrunden).