bernur

Först ser jag en man komma springande, mitt i staden, utan en buss i sikte. Han är ganska välklädd, men så där halvsluskig, orakad, med håret på ända, tom, glasartad blick. Ytterligare en man, i promenadskor, mjukisbyxor, springer också så där oplanerat, lite halvlojt, verkar knappt själv veta vart han ska, eller varför. Och så en till, förvillande lik de andra två, springer, på väg att bli svettig, förbi övergångsstället, och vidare, utan att sluta springa. Låt gå för att en enstaka man (människa, skrev jag nästan) kan skådas i springande tillstånd i stadsmiljö, utan att polisen eller lokaltidningen behöver tillkallas, men - tre stycken? Ingen av dem var motionsklädd. Alla hade något panikartad, jagat i blicken, men de såg inte ut att ha något samröre med varandra: det konstiga var att alla tre hade ett liknande utseende, det kunde vara samma person, fast jag såg dem med en sådan tät intervall att något sådant inte är möjligt. Ingen rörde sig mot en buss (vilket kan vara den enda godtagbara ursäkten att springa i en stad, eller att springa överhuvudtaget). Alla sprang i riktning från mig, precis som i mina drömmar, precis som i mina mardrömmar. Det måste vara ett tecken - men från vad?