Dagens dikt
I TLs läser jag dagens (snarare veckans, men den publiceras i dag) dikt, en sonett av Bruce Smith, ursprungligen från 1989. Jag följer originalets besvärliga rimflätning, som föredrar assonanser framför hederliga rim. Edna St Vincent Millay var en fin amerikansk poet, jag ska översätt
BRUCE SMITH (1989)
Efter Millay
När jag såg dig igen, avlägsen, sparv-benad
under de eleganta kläderna du bär i ditt liv efter mig,
så tänkte jag Nej, Nej, låt henne vara den som
den här gången ser upp på en glömsk mig.
Låt henne hitta klippans kant med sin fot,
i blindo. Låt henne vara den som träffas av blixten
från en annan så att hjärtat skakas bort
från revbenen tills resten av kroppen blir inget
annat än aska. Det är en sorgsen, bekant historia
jag önskar du berättade för mig med denna lumpna ursäkt:
Jag älskade dig aldrig lika mycket som
jag hatade mig själv för att jag älskade dig.
Och angående den där andra som går där intill dig,
som du lämnade mig för. Jag hoppas han dör.
övers. B.K. 7/10 2009