Att läsa eller inte läsa
När Aase Berg hamnade på Martina Lowdens divan på bokmässan förra månaden yttrade hon sig om att hon fick komplex av att hamna bredvid den belästa författaren till Allt. Beläsenheten är inte allt: när jag läser Aase Bergs essäer är hennes uttalade brist på beläsenhet en tillgång – hon skriver okonventionellt, dristigt, och tankarna bottnar i något eget, något som hon inte har inhämtat i en färdigpaketerad form hos någon annan. Men när hon skriver om Christine Falkenland önskar jag att hon hade genomskådat ett citat, där Falkenland så uppenbart lånat från Strindberg: det ser illa ut, att framhålla något utan att redovisa att det är ett lån, att originaliteten inte håller. Likaså när Falkenlands religiositet nämns: för mig har den alltid känts ytlig, som en billig utväg för hennes karaktärer eller för henne själv, och när hon skriver psalmtexter lånar hon sitt spruckna halleluja alldeles för mycket från Leonard Cohens ”Hallelujah”.