bernur

Det är i dag 35 år sedan Nick Drake begick självmord, och Svd har en välskriven understreckare av Magnus Gylje, och den fungerar som en fin introduktion till den här artisten, som jag lyssnade oändligt mycket på under 90-talet, men på något sätt kanske har övergett en smula. I alla fall tycker jag nog fortfarande att "Five Leaves Left", hans debutskiva från 1969, är helt fantastiskt bra, och på den finns också det som jag tycker är hans både sorgligaste och bästa låt, "Way To Blue". Att Drake mer eller mindre ignorerades under sin samtid är förstås tråkigt, men knappast unikt för just honom. Åtskilligt har sagts om hur hans skivor fångar melankoliska stämningar, och Gylje uppehåller sig också vid detta: och när jag lyssnar på dem är det också som att svälja en outspädd melankoli, och det kanske man inte klarar av allt för ofta, utan att det får konsekvenser. Men för all del, tre minuter blå musik kan nog inte skada - - -