bernur

I DN skriver Aris Fioretos en upplivad och upplivande recension av Aase Bergs nyutkomna bok Uggla, och han tar verkligen i: det är ett sätt att skriva som är avundsvärt fritt, lika behärskat som det är temperamentsfullt, lika intellektuellt kyligt som det är känslofyllt upphettat. Och formuleringar som sprakar och märks, så att hela texten gnistrar så där färggrant fantasifullt fantastiskt. Ja, det är en fin text, och jag önskar att alla som någon gång ställt sig den där frågan - hur ska jag skriva? - läser den här texten, och blir lika imponerade och inspirerade, av hur Fioretos lyckas balansera så lyckat mellan det talspråkligt slängiga och oborstade och skriftspråkligt tillknäppta och väluppfostrade - det är en text som vibrerar och andas, som lever, och som till råga på allt lyckas säga vettiga saker om boken, något som jag själv önskar att jag hade förmåga att göra, men ack - - -