bernur

Väl medveten om att det är att spotta i motvind tänker jag även i år upmärk- och hörsamma No Music Day, Bill Drummonds konstprojekt som i år avslutas, då det är det femte året. No Music Day: 21 november, och som vanligt innebär det att ingen som helst musik - inte ens om den framförs av Tegan and Sara - är tillåten. Som alternativ listas på hemsidan bland annat tips på tio filmer utan musik (snarare filmer som endast använder diegetisk musik) - dock inte Bergmans Tystnaden, som jag annars hade kunnat tänka mig att se på lördag. Jag tycker att det har gått sisådär de senaste åren, när jag har försökt att följa budorden - men det är inte lätt när man har kolleger som gärna hemfaller åt visslingar, när glassbilarna penetrerar den sakrala tystnaden med sina oljud, och så vidare ... Det bästa med No Music Day är dock att 22 november verkligen blir en dag då man lyssnar på musik med glädje och uppskattning, och inte bara tar den för given: det är nästan en religiös upplevelse att dagen efter höra musiken som om den verkligen betyder något på riktigt, och inte bara utgörs av ett bakgrundssorl.