bernur

I dag gjorde jag, för ovanlighetens skull, ett besök på stadens bibliotek (fråga inte!). Alla engelska böcker var borta, hyllorna gapade tomma, putz weg, som det brukar heta ... Ja, tomma bokhyllor är något av det kusligaste som finns, brukar jag säga när vi läser Lagerlöfs En herrgårdssägen, och jag försöker förklara för eleverna hur ohyggligt det är, hur Lagerlöf ger emfas åt hur mycket det har gått snett med Hede i första kapitlet, där hans bokhyllor inte innehåller några böcker. Och i morse var mobiltelefonen helt borta. Då gör jag som jag brukar: söker igenom alla fickor där den kan tänkas vara, tre-fyra gånger, och så vidare. Nä, ingen telefon - fast, när jag kommer hem, då finns den i jackfickan, i samma ficka som jag har låtit fingrarna ströva i så många gånger i dag - kuriöst nog i samma ficka där det ligger en i-pod, som jag har satt igång och stängt av flera gånger, utan att upptäcka mobiltelefonen (som inom parentes är av gammal modell, som en smärre tegelsten, så att den skulle kunna ligga där obemärkt existerar bara inte). Ja, något liknande brukar inträffa med nycklarna här hemma, att de försvinner i ett par minuter, och sedan finns de på sin avsedda plats. Något senare i dag saknades ett USB-minne, 16 GB, där det finns musik, film, och ett par hundra diverse texter, 1000 bilder: kort sagt, en ganska ovärderlig pryl. Då letar jag förstås på de tre platser där den kan finnas, gånger tre, men ingenstans finns den. Tills jag letar den fjärde gången, där den lyser vitt som ett lakan. Och så finns det de som säger att spöken inte finns - - -