Jag är frisk, alltså finns jag (inte)
När jag läser om alla som vaccineras mot svininfluensan tilltar paniken: exakt när ska jag själv få den åtråvärda sprutan? Men Ödet vill att jag inte ska insjukna - jag har inte varit sjuk sedan 1988, så det skulle nästan vara komiskt om just den här influensan skulle ha något att säga mig, när alla andra epidemier och pandemier och flunsor och farsoter har passerat mig med hänsynslös (hänsynsfull?) ignorans (the story of my life). Sjukdomar verkar vara av den åsikten att jag inte existerar: en uppfattning som delas av somliga bilister, chefredaktören på Jönköpings-Posten, samt Sveriges regering. Att bilister inte ser mig i trafiken är ibland ett problem, medan jag är halvt stolt över att vara så illa sedd av JP. Och när jag skriver till högskole- och forskningsministern i ett skolärende får jag ett läskvitto som garanterar svar inom följande dag, men dagarna bara går och han behagar inte svara, trots att han en gång rentav besökte min lektion - vi höll på med Ett öga rött, han lärde sig massor om shobre-svenska, sa han. Men jag behöver verkligen inte ytterligare bevis på att jag inte existerar. Hallå! Hallå ...?
Kommentarer
Postat av: 747
Det är väl snarare något åtråvärt att inte existera...
Postat av: Peter
Nu är det väl så att det finns bevis på att när vederbörande har den minsta förkylning så har hela världen blivit vänd upp och ner!
Trackback