bernur

Filmen Easy Virtue får på svenska den smått korkade titeln Små skandaler, men det enda skandalösa med filmen, förutom en totalt poänglös fejkad 20-talsjazzig version av Billy Oceans "When The Going Gets Tough (The Tough Get Going"), är att en så talanglös skådespelare som Jessica Biel får spela rollen som lycksökerskan Larita, för hon står sig slätt mot ärrade brittiska proffs som Kristin Scott Thomas och Colin Firth, som inte ger henne en chans. Filmen är ganska nära en parodi, med skådespelare som inte riktigt verkar vara hemtama. Men det är befriande med repliker som är så kvicka och fyndiga, nu när utsugarna i filmbranschen nitiskt har betat av Jane Austens romaner och Oscar Wildes pjäser - fast det finns nog bättre verk av Coward att filmatisera än den här lite lätt bagatellartade och förutsägbara historien om den amerikanska racerföraren Larita, som anländer till familjen Whittaker med något lik i lasten. Det är också skönt med en dialog som är intelligent och slagkraftig - annars är det typ bara Woody Allen som skriver repliker som är så här levande - men hans ord har alltid en bottensats av förtvivlan, som om de mer erinrar om hårt träffade bollar i squash, slagna i en svettig instängd glasbur, där de - replikerna - förr eller senare träffar en öm punkt (!) - medan Cowards repliker kan liknas vid lite lätt träffade badmintonslag, där fjädern seglar friskt och smidigt i den friska luften - ja, tills Jessica Biel öppnar munnen, för hennes ord är vid en jämförelse lika tunga som baslinjeslag i tennis.