bernur

Det är nog ingen underdrift (litotes) att påstå att Rosanne Cash står i en stor mans skugga: att vara dotter till den legendariska Johnny Cash, och ändå våga sig på att spela in en skiva, "The List", med tolv låtar utvalda av fadern, innebär nog en överhängande risk att det blir utslätat, att det blir för vördnadsfullt. Men hon vågar. Och en av låtarna är en av mina favoriter, "Long Black Veil", som Johnny Cash förstås har gjort en fantastisk version av - likaså Nick Cave, men det var Cashs gamla version som jag hörde först, infångad på ett grönt BASF C-60-band. Rosanne gör en good enough version. Det är snyggt gjort att sjunga denna sång i första person som en man, att utan att tveka ge sig själv tilltalsnamnet "son". Det var så här jag lärde mig engelska: "She walks these hills, in a long black veil / She visits my grave, when the night winds wail / Nobody knows, nobody sees, nobody knows, but me."