bernur

I dag en smärre föreläsning av en man med initialerna B.D., det var tredje gången han kommer till vår skola och pratar, och han pratade och pratade, om droger, och uppmanade oss som var föräldrar att inte bara ta reda på var våra barn befinner sig i fysisk mening, utan också i cyberrymden (som han sa), och jag kan tycka att det är behjärtansvärt, men samtidigt att det är ett intrång mot barnets integritet, att spionera, att det inte blir någon handlingsfrihet över om allt ska kontrolleras. Så hann jag knappt bokstavera till ordet integritet förrän jag hade hamnat i en konstig övning där vi skulle ställa oss i ett hörn av lokalen beroende på vad vi hade gjort i en tänkt situation (då vi var arton år), och kollegan W tyckte att jag såg oerhört besvärad ut när vi skulle räcka upp handen om vi hade rökt hasch (/cannabis/marijuana). Jag vägrar svara på den frågan. Jag gjorde ett fegt försök att smita uppför en trappa, men drogs tillbaka av - ja, inte vet jag ... Egentligen: han säger bra saker, men jag kan också tycka - och? Allt har redan sagts - många gånger, dessutom. Det som hette SANT (nästan för paradoxalt för att vara om inte sant så åtminstone bra) när jag var barn blev sedermera ANT, för sniffningen är bortplockad, och nu ska det heta ANTD, med 'D' som i dopning, och om jag inte har fel kommer ett nytt 'S' att smugglas in i boktstavskombinationen så småningom, ett 'S' som i spelberoende. Det blir trångt om saligheten - - -