bernur

"The dark Morrissey has a heart of its own": enligt Tate, som ger ut boken The Dark Monarchy, med essäer om hur folklore och ockulta myter har påverkat brittisk modernistisk konst, är Morrisseys bidrag "The Bleak Moor Lies" hämtad från hans kommande självbiografi, något som jag tror på när jag sett mer handfasta bevis. Att Morrissey kan skriva vackert finns det åtskilliga bevis för i den sju sidor långa texten: "this moorland remains uninhabited and unchanged through centuries, it extends no kindness, for why should it? It grinds on in its secrecy regardless of what changes sweep through Halifax and Huddersfield, and beyond." Texten skildrar en bilfärd från 1989 över de mystiska mytiska hedarna, där man återfinner bland annat "the revolting students, the wild and visionary, the restless minds, the child killers who murder and smile, the black hounds of literature, the girls who would be Jane Eyre, the spirits of centuries, the cowardly hunters who must shoot and kill in order to soothe the secret agonies of their own wretched souls". Ja, samt en naken kille, i den iskalla kvällen - ett inslag lika typiskt på hedarna, enligt polisen, som det är i en Morrisseytext.