bernur

Vi diskuterar stundtals språkfrågor på arbetet, och även om vi i vanliga fall är överens om det mesta, är dessa språkfrågor ett säkert tecken på att onda ögon plockas fram - ja, vore vi inte så himla verbala skulle förstås blodvite rentav uppstå. Vårt rättesnöre är förutom SAOL så klart våra vältummade exemplar av Svenska språknämndens skrivregler. I dag gällde det förkortningar: något som jag (av)skyr, och aldrig skulle använda, dessa inverterade tautologier. Nå - i denna fråga är jag dock ensam om min uppfattning, för kollegerna sprider obekymrat förkortningar omkring sig, medan jag kan tycka att Svenska skrivregler inte tillräckligt tar avstånd, utan nöjer sig med att rekommendera placeringarna av förkortningar till texter där utrymmet är begränsat, såsom tabeller, fotnoter, statistikredovisningar. Fast då vill de se punkter, så att ex(empelvis) "d v s" skrivs "d.v.s.", vilket är helt befängt, då punkterna bara förvirrar. Ännu värre är rådet att sätta punkt vid sista ordets förkortning, så att det blir "d v s.", vilket är så styggt att det nästan gör ont i ögat. Den enda rimliga kontentan blir förstås att helt undvika - nej, avskaffa! - alla besvärliga skitjobbiga förkortningar i fortsättningen.