bernur

Det första offret

Lögn du tar mig i handen
det enda som finns din förtroliga (t)röst
och jag lyssnar     alltid

fotstegen som knappt ens hörs längre nu
ett påstående förs bort
bakbunden sanning     varför flyr du?

det är så sant som det är skrivet
som allt skrivet är sant     (ha!)
det svarta på det vita

ord läggs över handling de täcker
ord lutar sig och faller ihop mot ord
som fixeras     i spillror     tappas bort

händer som aldrig har befattat sig med händelser
en spegelsång i trappans abyss
ett blekt sorl     ska aldrig sjunga mer

allt förstoras varje djävla gång!
kvar ligger det och skakar i förtvivlan     på golvet
Lögn du går rätt in i min hand