Blood Meridian
The Great American Novel.
Ja, själve Harold Bloom har ju skrivit om Judge Holden, han är också inne på honom som en sorts djävul, ondskans natur etc., och jmf. honom bla. med Moby Dick, som fö. också är blek (vit).
När jag läste Blood Meridian i somras, såg jag ytterliggare en annan aspekt av Judge Holden, och det var att han även personifierar Författaren. Han iakttar, samlar artefakter, nedtecknar historier, ritar av växter, berättar; och har ett spår av ngt. övermänskligt i sig (på samma sätt som författaren kan vara mer än bara en karaktär bunden i romanens egen logik).
Så. Hans allsmäktighet kan vara en författares allsmäktighet i sin roman. Han råder över liv och död: han är Domaren. Och allt ska passera honom innan det nedtecknas.
Fö. skriver man en så blodig historia, undrar jag om man kan annat än att fundera på sin egen potential för ondska? Man tvingas öga mot öga med sitt eget mörker. Vad betyder det att jag skriver en overkligt grym scen där ett barns skalle krossas mot en sten?
Nej, ingen kan skriva sådana våldsscener som finns i BM, tror jag, utan att påverkas, utan att det gör ngt med en. Och, kanske börjar man fundera på eget ansvar och skuld även i den fiktiva värld man skapat?
Den där boken skrämde mig något oerhört. Av en slump glömde jag den ute i regnet, så sidorna var kalla och fuktiga, boken uppsvälld och förvriden, vilket gjorde läsningen än hemskare. Nu ligger den högt uppe på en hylla; jag vill inte se den. Är rädd för den.
Läsningen var dock omistlig, för den la till ännu en nyans av hur döden och ondska kan te sig och låta. Det är bra att veta.
Mm, verkligen en bra läsning av romanen! Jag håller med om att det är en skrämmande roman, men kanske också just därför så viktig, så nödvändig, för att den, liksom The Road, innehåller en varning.
Det är verkligen en roman som innehåller ett våld som är groteskt: förstorat, på något sätt, och ja, vad menar författaren? Går det att skriva om sådant utan att påverkas av det?
Det finns för övrigt vissa likheter mellan The Judge och Joseph Conrads Kurtz, i Mörkrets hjärta. Båda är storslagna, grandiosa figurer, nästan öververkliga, som om de är någon slags trollkarlar (på riktigt) ...
Tack!
"Jag håller med om att det är en skrämmande roman, men kanske också just därför så viktig, så nödvändig, för att den, liksom The Road, innehåller en varning."
Spot on. The Road, ja, också.
Faktum är att jag inte har läst Mörkrets hjärta (!), men att den sedan ngn vecka ligger här i en (fattig) Penguin Classic upplaga och väntar på mig...
Åh, förväntningarna höjdes än mer nu! Jag tror att den är så bra att jag nästan är glad att jag inte har läst den än. (Har sett Apocalypse Now, men det är ju inte samma sak.)
Ska inte glömma att säga att du driver en rackarns bra blogg här. Alltid läsvärt och insiktsfullt. Hur hinner du? undrar jag ibland.
Jag hoppas att den där Penguin-upplagan ändå har ett snyggt omslag ...
(Hur) hinner jag ...? Eh, jag har nog svarat på det förut, jag minns inte vad jag sa då ... Nä, jag vet inte ... Att välja bort TV är en början ... Sen är det nog så att jag skriver fort, ungefär lika fort som jag läser, och de texter som jag lägger ut är ofta ganska obearbetade. Det är ändå skillnad på det jag har skrivit i Svd och annorstädes, att jag där haft tid att arbeta mer med språket och förvisso också med tankarna.
Och så gick jag ett bra program - eller linje, som det hette då - på gymnasiet, där jag lärde mig fingersättningen. Dock lärde jag mig inget annat, ack ...
Fingersättning!
:-)
Bra svar.
Jo, tyvärr är omslaget anskrämligt trist; ett purégrönt omslag utan bilder. Verkligen billigaste, billigaste. Litet tryck, lövtunna och smutsgrå sidor i usel kvalité...
Minns att en Mark Twain jag köpte såg exakt likadan ut. (Nackdelen med nätbokhandlar som inte alltid visar omslagen).
Hittade en bild:
http://www.penguinclassics.co.uk/nf/Book/CoverImagePopup/0,,9780140620481,00.html
Tydligen deras budget-budget serie.