Träd in - - -
Ett nytt nummer av Lyrikvännen (3/09), och det handlar självklart om träd, alltså inte skogen i sig, som annars brukar vara poesins förnämsta trop - men träden kan vara intressanta också, visar detta spänstiga nummer, vars dikter och essäer är intressanta och välskrivna, för att inte tala om bilderna. Mest intressant är kanske Michael Economous essä om Aspenström, där han avslutar med att redovisa något som på ett påfallande sätt liknar en skröna: artikelförfattaren lånar på biblioteket Aspenströms bok Vissa sidor och ovissa, och hittar en död(ad) spindel som har dragit sin sista suck mitt i formuleringen "I naturen är lokala krig och måttliga blodbad oundvikliga och nyttiga - människan däremot hotar med global utplåning av allt liv." För mycket av en tillfällighet kan tyckas, speciellt när illustrationen mest ser ut som en efterhandskonstruktion. (Förvisso, jag har hittat mycket märkligt i biblioteksböcker, men det kan vi ta en annan gång!)
Jag kan givetvis inte bevisa någonting, men slutet är absolut ingen skröna. Varför i all fridens namn skulle jag hitta på något sådant? Det hade funnits massor av andra sätt att avsluta essän...Nu fann jag spindeln, och ville göra en poäng av fyndet.
Förlåt, jag menade inget elakt alls, bara att det var en STOR tillfällighet, men som jag antydde på slutet: också har jag hittat märkligheter i biblioteksböcker (fast, vem skulle tro mig nu?) - - - Nu var det ju inte själva slutet som var det bästa i din essä, utan snarare din entusiasm när du skriver om Aspenström, som får just din text att bli den jag minns bäst från hela numret.
Tack för dina uppskattande ord. Alltid roligt när någon uppmärksammar det man skrivit.Och spindeln, som är ännu är kvar på sidan, hälsar så gott!