bernur

Under de senaste åren har vi sett många barn som har skrivit om sina föräldrar - företrädelsevis sina pappor - och att det är en trend som inte verkar mattas märks av årets uppmärksammade utgivning av exempelvs Mian Lodalen, Nils Claesson och Axel Schulman. Men nu skriver Åsa Beckman i DN apropå Julie Myersons engelska bok om sin cannabisrökande son, att vad som är på gång nu är böcker om de egna barnen. Förvisso blir det ett intrikat etiskt dilemma för den som använder sina barn som litterärt stoff: Beckman jämför med Astrid Flemberg-Alcalá, som förra året exploaterade sina två adoptivsöner i romanen Och vet inte vart, en bok som inte väckte någon större uppmärksamhet i Sverige: dock försökte jag, men som ni ser blev responsen endast att jag erbjöds köpa mascara - - -