bernur

"The human race is in a second childhood", sjunger den fortfarande sanslöst produktive Conor Oberst på nya skivan med det följsamma The Mystic Valley Band, "Outer South". Märkligt nog blir han mindre diktatorisk på sina soloskivor än med Bright Eyes, och här har han både låtit sex låtar skrivas av olika bandmedlemmar och dessutom låtit dem ta över sången helt på dessa låtar, men också låtit Macey Taylor med hypertunn röst sjunga en typisk Oberst-låt, "Worldwide" ("If you're in trouble, I'm in trouble too / I've fallen through a trap door into you"), vilket skapar en märkligt känsla, som att det blir coverlåtar, under eget namn. Ännu mer än på förra årets skiva är det uppsluppet och okonstlat, och ganska långt från de överspända och melodramatiska klagosångerna från de gamla tårdränkta Bright Eyes-skivorna: det här är en nästan lycklig skiva, som ibland tangerar euforiska känslor, även om det finns utrymme för förtvivlan och raseri också, som i den nästan parodiskt Dylanliknande "Roosevelt Room":
You who quote the legends
You who poisoned all of my dreams
You who pinned all of the medals on
All those boys from Omaha Beach
Hope you haven't got too lazy
I know you like your apple pie
Because the working poor you´ve been pissing on
Are doing double shifts tonight.
Allra bäst fungerar musiken och texterna i "Cabbage Town" (där han visserligen verkar ha tagit sånglektioner av Moneybrother) och i den näst sista låten, "I Got The Reason", men överlag är det nästan oförskämt hur förtjust han är över att äntligen få komma ut som fan av både Tom Petty och Bruce Springsteen, och märkligt ändå att han lyckas få det att låta nästan lika bra som han verkar må - - -