bernur

Jag läser i Guardian en initierad artikel om utropstecknet, som har gjort en otipppad återkomst i skriftspråket, på grund av e-breven och internet, gissar Stuart Jeffries. Det är en rolig text, som på allvar och helt nyanserat diskuterar utropstecknet - jag måste erkänna att jag tidigare slaviskt följt alla handledningsböckers råd, att vara ytterst sparsam med tecknet i fråga (Jeffries påminner om hur äldre typer av skrivmaskiner saknade tecknet, så den som ville skriva '!' fick vara påhittig). Jo då, nog kan det nyttjas och övernyttjas - men jag märker att jag blir allt mer benägen att använda det mer och mer frekvent: men det är bara för att det är ett så bra och uttrycksfullt tecken! Jag ska inte överanstränga det! Jag lovar! Ha! (Nästa gång, semikolonet; i drömmen inbillar jag mig att det kommer att tillverkas tangentbord som placerar det på en mer beskedlig plats, så att det inte kan användas mer än en gång om dagen - men bara för den som skriver mycket!)