bernur

Patrick Wolfs nya skiva "The Bachelor" innehåller i överflöd allt man kan förvänta sig och hoppas på: det är en extatiskt bra skiva, helt enkelt, där hans talang äntligen ges fritt spelrum, och han fyller även de lugna låtarna med den dynamik som jag i viss mån tycker saknades på hans tre första skivor, som ändå var för sig på något sätt är i en klass för sig - men det är en mycket mörkare och mer pessimistisk skiva än "The Magic Postion". Och nu! Låtar som "Damaris", "Oblivion", "Hard Times", "Thickets", "Blackdown", "The Sun is Often Out", "Theseus", "Who Will" och "The Bachelor" är oerhörda, fyllda av allvar och genuin uppriktighet och en slags krampartad hopplöshet som ändå kanaliseras i vassa texter, och en musik som visserligen lite väl mycket snöat in på Kate Bushs "Hounds of Love" (överhuvudtaget blir hela skivan en slags upprättelse för ett förtalat 80-tal) - men allt är framfört med ett allvar som annars verkar vara utrotningshotat. Tilda Swinton, den underbara skådespelerskan, bidrar med några söta monologer, och Wolf lyckas ge melodierna exakt den dos av majestätisk melodramatik som de klarar av utan att tippa över, med krigsmetaforer som inte känns ett dugg malplacerade. Årets (näst) bästa skiva!