bernur

hennes hand var liten och mjuk och varm
men ingen ring på fingret när jag höll i hennes hand
på väg från huset in i det leende mörkret
hennes röst var stor och hög och klingade kallt mot kaklet
på väg in i nästa pyramid
jag var så fruktansvärt trött
ville bara sova falla ihop som ett barn men nej
plågan skulle fortsätta
mot husväggen skulle de dräpas en efter en
snart är det din tur slå utan att skrika
håll inte för öronen
de skriker desto mer i dina öron