bernur

Bat for Lashes andra skiva "Two Suns" är ett veritabelt mästerverk, en behållare för behagliga toner och melankoliska ord, oftast halvt viskande framförda till majestätiska melodier som mer kommunicerar med Patrick Wolf och CocoRosie än något annat. Hon sjunger om krig, om soldater och riddare, sirener och jägare, och framkallar bistra hotfulla rytmer lika ofta som hon smeker fram ljuva sånger om kärlek och björnar och månen och sagofigurer och de blåaste drömmarna. I en av de mest magiska ögonblicken lyckas hon med "Pearl´s Dream" på något mirakulöst sätt åstadkomma något nästan exakt lika dansant som Kate Bushs "Running Up That Hill": Pearl är namnet på en återkommande gestalt i texten, en blond men mörkare Natasha, som tänker och gör allt det som hon inte vågar i eget namn. I en rättvis värld skulle din klockradio varje morgon öppna famnen och lyfta dig från sömnens djup med en radio som på sina ljudvågor spelar singeln "Daniel", i stället för det mer troliga alternativet från sch-sch-schlagerfestivalen. I "Good Love" grottar hon in sig i 60-talets flickpop, inklusive de obligatoriska talade partierna, och sjunger med självklarhet rader som "but I need sorrow, baby, like sorrow is the drug". I den avslutande balladen "The Big Sleep" gästas hon av den stora rösten Scott Walker, och han ingjuter ganska precis samma typ av magi som Marianne Faithfull gjorde åt Patrick Wolf med "Magpie": det är sublimt, denna bävande längtan som hon så smakfullt och varsamt behandlar här, där hon så intimt sjunger och du som lyssnare känner dig nästan som en inkräktare. Skivan släpps enligt almanackan 6 april - enligt klo[a]cktiden, ha!