bernur

Sara Danius, som för resten har skrivit en fin bok om Prousts förhållande till modern teknik, Prousts motor, skriver i dag i DN en essä om Proust, där hon menar att hans stora roman (hans perverst oformliga bok) kan liknas vid majonnäs. Och det är verkligen en lockande liknelse: "Analogierna infinner sig så att säga gratis: det franska, det besvärliga, det ambitiösa, det tidskrävande, det tålamodsprövande, det njutbara, det saliggörande, det fylligt feta, det hopkokta, det ständigt närvarande hotet om ett formidabelt misslyckande..." Danius är dock inne på att det är en lättköpt metaforik, bland annat eftersom Proust själv tar upp matlagning i boken (men vad tar han å andra sidan inte upp? - själv föreställer jag mig boken som en trädgård, att man måste bli något av trädgårdsmästare för att på rätt sätt uppskatta den). Det var Roland Barthes som gav Proust majonnäs-liknelsen, för fyrtio år sedan: Danius kommer också på en parallell till George Eliot, som han höll högt - med all rätt!