Lotass Lott(a)
Äntligen sitter hon i Akademien: Lotta Lotass! Så utmärkt, tycker jag, som läser hennes böcker med förundrans blick, och ständigt undrat vari tjusningen ligger: på samma sätt som hon ofta beskriver undersökningar, äventyr, forskning, låter hon läsningen bli forskande, äventyrlig, undersökande. Jag har skrivit om tre av hennes senaste böcker, men vet aldrig vad jag ska säga, för allt känns så annorlunda. Den vita jorden, till exempel, som kom förrförra våren, och är bland det knäppaste jag har läst. Och monologen Dalén, och Den andra himlen, om första världskriget, är likaså kufiska, kryptiska, konstiga. Men jag kan rekommendera rubbet, alla titlar som hon har hastat fram sedan hon debuterade 2000. Det här är en av de minst exponerade svenska författarna: dessutom gillar hon Cormac McCarthy, en egenskap hon kanske så småningom kan utnyttja i sitt inre arbete.
Så här ser en författare ut - - -
Lotass har jag varit nyfiken på sedan jag hörde hennes uppläsning som nominerad till Borås Tidnings debtantpris. Hon kändes genuin och jordnära på något sätt men hennes texter verkar inte vara av riktigt det slaget.. Intressant att ta del av dina texter om hennes texter. Kanske är det dags även för mig att läsa henne. Hur som helst gillar jag akademiens val.
Ska man vara lite petig så heter boken (både förr och nu) "Den röda himlen", inte den andra. :-)
åh, så pinsamt, ser jag nu - jag är så blind ...
ironiskt nog håller jag precis på att läsa John Milton (tänk om jag hade läst Borges, det hade nästan varit ännu värre!).
eh, jag har inget att säga till mitt försvar: slarv, hur låter det? tycker jag ens att "den andra himlen" låter som en bra himmel, bättre än "den röda himlen" - nä? ...?
men tack för påpekandet: en påminnelse om att jag borde vara försiktigare ...