bernur

Nina Björk talade idag på HLK inför ett mer än fullsatt auditorium om sin avhandling, en bok som jag tyckte sisådär om: hon talade mest om Benedictsson, men också en gnutta om Mill, desto mindre om Locke, en aning mer om Judith Butler, och en del om sig själv också. Nåja: hon sa en del fyndigt, men passade även på att chikanera bloggar en hel del, i ordalag som nästan gjorde mig gramse. Nu vet jag inte om jag riktigt håller med henne att friheten är en illusion, att det är så uppenbart att vi tvingas in i stereotypa fängelser utifrån vilket kön vi råkar födas som, eller att det är omöjligt eller ens svårt att hålla sig undan påverkan från diverse håll om hur man måste uppföra sig och bete sig och allt det där, utan att man därför måste bli en ytterlighetsmänniska. Att det finns något fruktbart bortom konsensus visas elegant av Siouxsie i den här oskattbara pärlan: en liveversion av "Sin In My Heart", med briljant oortodoxt gitarrspel från henne själv, i suverän harmoni med kanske världens bästa gitarrist någonsin, John McGeoch. Och så hennes sång: så ovanlig, så vacker, så speciell, så unik, så hypnotisk, så skräckinjagande ... Och ja, Budgies trumspel, helt klanderfritt, och Severins basspel - - -   

"When you grovel at my feet
Keep it short and sweet"