bernur

Willy Kyrklund har dött, 88 år gammal. När eleverna på IB ska skriva Extended Essay i Svenska och ber om tips på en författare att skriva uppsatsen om, tipsar jag antingen om Kyrklund eller Rut Hillarp, men hittills har bara två nappat, och givetvis skrivit helt magnifika uppsatser, både om Kyrklund (2004) och Hillarp (2008). För läser man något av den här författaren blir man förändrad som människa, och det är omöjligt att längre se på världen på samma sätt - allt blir en aning kyrklundskt, på ungefär samma sätt som världen blir förändrad av Tarkovjskijs filmer. Det finns en lagom tjock samlingsbok som heter Prosa, med många av hans bästa böcker, att läsa och läsa om och om. Den finns överallt, på bokreor, på antikvariat, på loppis, och kostar ofta inte mer än några tior. Eva Ström har skrivit en av många lovordande texter, men det går inte att säga tillräckligt, som om det är någon konstig spärr som infinner sig, även om vi ofta blir påminda om att döden lockar fram allehanda hyperboler och ogenomtänkta överord. I svensk litteratur finns ingen som är lika läsvärd, lika full av överraskningar och nya perspektiv; han är bara så häpnadsväckande överlägsen, så självklart på en helt egen nivå. Så intelligent, så enkel, och utan ansträngda maner - ja, ingen skriver lika snyggt som han.