bernur

Det är nyckfullt och kryptiskt vad man minns från tidigare års poesifestivaler i Nässjö; det är inte lätt att återkalla långa diktuppläsningar, men jag minns en diskussion för många år sedan om åldern på den bastanta ek som står där på gården (den fyller 303 år i år), med grenar så breda att man får lust att klättra upp och lägga sig på rygg där och sova, och ett annat år minns jag en spindel, strax efter Rickard Wolf läst Paul Anderssons "Elegi över en förlorad sommar", med rader som dessa: "i mönster av / en spindels nät är vägen endast strålar ur en mitt", eller "Ur askan klättrar jag spindellik / in i min egen skugga".  Från årets poesifestival i Nässjö, som avslutades igår, kommer jag att minnas en magnifik och rolig uppläsning av Lars Gustafsson, av helt nyskrivna dikter, och så klart UKONs alltid träffsäkra läsning, samt möjligen Sara Mannheimers lite virriga läsning ur Reglerna, som jag tyckte var motsatsen till virrig när jag läste den, men jag kommer antagligen att glömma (på tal om en av Gustafssons dikter, som tog upp Aristoteles ord om att minnas att man har glömt) Rolf Aggestams och Lina Ekdahls uppläsningar, medan Sofie Livbrants tonsättningar av några starka dikter av Emily Dickinson var imponerande - jag har hört Dickinsons dikter till musik otaliga gånger, men det enda jag tänker på är att i stället för att göra så här borde de låta sig inspireras av djärvheten i hennes tänkande och skriva egna sångtexter, mindre klichéfyllda än vad det brukar bli. De franska poeterna Bernard Noël (som jag mest läst prosa av) och Jacques Roubaud är internationellt nästan lika kända som herr Gustafsson, men jag fick inte ut mycket av deras läsning, som blev för lång - låt dock ingen skugga falla över deras uttolkare Anders Bodegård, som är en fantastisk översättare, eller Sara Mannheimer och UKON, som gjorde sitt bästa - deras egna uppläsningar var mycket bättre, och detsamma kan sägas om både Noël och Roubaud, att de gjorde sig bättre på franska, även om mina kunskaper i det språket är erbarmliga. Roubaud läste vackert om sin döda hustru, om hur sorgen manifesterade sig i det svarta pulverkaffet av usel kvalitet (tre gånger billigare än Nescafé, och mer än tre gånger sämre), en dikt som jag tror mina kolleger A och E skulle ha uppskattat, då de alltid tjatar på vår kaffeansvariges benägenhet att rata just Nescafés märke för det billigare Eldorado-kaffet - - -