bernur

I King Lear låter Shakespeare Edgar yttra de domedagshårda orden: ”the worst is not / So long as we can say 'This is the worst.'” Alltså finns det alltid ytterligare en nivå för det otäcka, något också den holländske författaren Gerard Reve var förtrogen med, när han låter protagonisten i sin debutroman från 1946, Kvällarna. En vinterberättelse, säga: ”Ingenting är så förskräckligt att det inte finns något som är ännu gruvligare.”

Upplyftande? Tiden som förslösas, för det finns inget att ägna sig åt, resonerar Frits: allt är lika meningslöst. Leda och misär dominerar hans tillvaro, och hans familjeliv påminner starkt om den engelska tv-serien The Royle Family, där vi också här dricker kvällste, och den mest markanta skillnaden att den engelska familjens ständiga tv-tittande här ersätts av mer tidstroget radiolyssnande. Frits hyser endast förakt mot föräldrarna, liksom de flesta av människorna han möter, och inte minst sig själv. Det enda botemedlet är att alltid ha en rolig (och grym) historia på lager, för att döva och döda ångesten.

Det är någonstans i Holland, ingenstans i Holland. Året är 1946, världen har precis försökt utplåna sig själv, men Reve nämner inte med ett ord det stora nyligen avslutade kriget. Snarare än förtvivlan är det kanske ändå den nästan letargiska tristessen som härjar mest i den här atmosfäriska romanen, som är totalt stillastående till sin intrig (inte mycket händer: Frits väter ned sin kudde med tårar, dricker sig full, är lite otrevlig, men är mest försynt och skötsam – på ytan, medan hans inre allt mer krackelerar).

Den utbredda cynismen blir ett självförsvar, en nödvändig överlevnadsstrategi. Inget dramatiskt sker, alltså, utan det är vardagen, försöken att jaga tiden på flykten, som präglar romanen. En mani att ständigt hålla sig sysselsatt, och Frits framstår allt mer som en tydlig everyman, allt mindre av nidbild och allt mer av lätt igenkännbart identifieringsobjekt. Det finns en förtvivlans humor i Frits sätt att betrakta omgivningen, men jag vet fan inte om jag känner mig särskilt tröstad av denna humor.