bernur

Do you know me like I know you?

Kopior

Ganska nyligen läste jag hos Therese Bohman om misstänkt identiska bokomslag, och nu skriver DN om en helt annan bok, journalisten Agneta Sjödins nya bok (en journalist som skriver en bok: är det inte så att man häpnar?), vars omslag är knyckt från en tio år gammal engelsk bok. Jaha. Jag skulle kunna säga något om bristen på fantasi, eller att artikeln vädrar en slags skadeglädje - eller är det något jag bara inbillar mig, att alla verkar hata Agneta Sjödin? - men äsch. Sjödins bok handlar om "kärlek och hat, godhet och ondska", upplyser artikeln. Jag kan knappt bärga mig - - -

Finn ett fel.

---

Uppdatering: på bloggen Caustic Cover Critic hittar jag åtskilliga exempel på att detta med helt identiska bokomslag är vanligt förekommande. Förresten har han som driver den bloggen (James Morrison) skrivit just om det fotot på Marilyn Monroe som jag illustrerade Joyce-inlägget med. Ha! Men jag har visat den bilden förut ... (Men det är väl inget misstänkt med att hon verkar befinna sig i bokens slutskede: hon läser så klart Mollys monolog.)

På en resa fann jag en dansk, eller om det var en isländsk, bok med samma omslag som John Ajvide Lindkvists novellsamling, vars namn jag ej minns. Ytterst frustrerande, med tanke på hur ny den boken ändå är.

Pappersväggar? Mm, jag har förstått att det här är vanligt. Det värsta är väl att någon tjänar på att göra ett sådant jobb, (åter)använda andras omslag.

Men alltså, hallå! Jag tror faktiskt inte att det är omslagen i sig som återanvänds, däremot är det många bokomslag som bygger på bilder från bildbyråer. Inte alltid lätt att veta, kanske, om en bild redan använts. I Östersund såg jag f ö bilden från johanna Thydells andra bok använd på en skylt till en optiker.