Följa Lars

Nej, fortfarande har ingen frågat om det är jag som är Lars Kepler, pseudonymen bakom deckaren Hypnositören. Inte ens efter att den här bilden publicerades:
Det är mest troligt en etablerad deckarförfattare som har skrivit boken, för att testa om det går att bli recenserad, efter att deras deckare vanligtvis förbises av kulturredaktionerna. Nu har det mest spännande handlat om hur ängsligt recensenterna trampar runt den heta gröten, när de garderar sig och ger boken både ris och ros - hittills har jag bara läst recensioner som är lika fulla av beundran som av förbehåll, och det är lätt att genomskåda varför: om det visar sig vara en av dessa deckarförfattare som de annars fnyser åt (senaste budet, att det skulle vara hon som bor med en polisman och delar initialer - men inget annat - med 1900-talets främsta författare) vill de inte ha gett för mycket beröm, men om det visar sig vara en etablerad författare vill de inte heller ha varit för negativa i sitt omdöme. (Alla böcker borde ges ut under pseudonym.) Nils Schwartz i Expressen är till största delen uppskattande, Lotta Olsson i DN ännu mer så, Inga-Lina Lindqvist i Sosseblaskan tvekar och velar, men tycker förstås att den är rasande skickligt skriven, och Mats Palmqvist i Borås Tidning nästan lyrisk, medan Magnus Persson i Svd är lite mer avvaktande, men kan inte han heller avstå från att berömma Keplers (Keplarnas?) hantverksskicklighet. Nu ska förstås alla läsa den här boken, för alla måste "bilda sig en uppfattning", och det kan väl duga som alibi - men inte för mig. En annan sak som jag inte förstår, apropå den här flockmentaliteten (ja, för något år skulle alla bilda sig en uppfattning om Stieg L, och innan dess var det Dan Brown: ja, låt gå, men låt mig slippa bilda mig en uppfattning), är hur det kommer sig att alla ska bilda sig en uppfattning om filmen om Brüno, när det så uppenbart inte är något annat än en halvdan film. Varför ska jag se den, när det redan finns så många halvdana filmer som jag inte har sett, och det dessutom redan känns som att jag har sett den här? För att bilda mig en uppfattning, säger du. Men om jag inte vill - - -    

Kommentarer
Postat av: 747

Det var de skorna du hade på Berlinresan va?

2009-07-30 @ 17:41:54
Postat av: Karin

Bra. Då är vi två. Jag tänker inte heller läsa den, av samma princip som du.

2009-07-30 @ 17:48:33
URL: http://blottsverige.blogspot.com
Postat av: Robin

Jag läste Sjöwall-Wahlöö när jag gick i sjätteklass. Sedan dess har jag haft svaga ögonblick då jag konsumerat - just det rätta ordet, en Mankell eller en Svedelid. Nuförtiden ser jag bara filmerna ibland, som rent tidsfördriv, med en slags übermenschinställning.

2009-07-30 @ 18:29:57
Postat av: Minerva

Jag känner igen mig. Jag vill egentligen inte läsa sådant som alla andra läser. Det finns så mycket kvalitetslitteratur som är värd läsare men som i bästa fall bara får en bråkdels publicitet. Men ibland faller jag för trycket. Förra året tog jag mig igenom Da Vinci-koden mest för att jag kände att jag måste ha något att säga om den, trots att jag tröttnade redan efter förordets pretentiösa anspråk på sanning. (Sanning? Teorin om Maria Magdalena/Johannes, eller hur det nu var, var tämligen tramsig, tycker jag.)

Läs hellre en bra bok än se Brüno är mitt råd.

2009-07-30 @ 21:46:32
URL: http://minerva.bloggsida.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback